Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Biaskurit.’
En språkfråga i jaktzoologisk helysning.
Af
Erik Modin.
I handlingar från medeltiden förekommer tvenne
gånger ett ord biaskurit (blaskorin), som, trots
upprepade tolkningsförsök, ännu ej synes hafva
I fått sin tillfredsställande förklaring.
Ordet i fråga hänför sig otvifvelaktigt,
så-jsom man kan finna af sammanhanget, till en
produkt af den dåtida jakten, nämligen vildtskinnen.
Frågan om ordets betydelse kan, enligt mitt förmenande,
bringas närmare sin lösning, om hänsyn tages till förhållanden
på det jaktliga området, hvilka ej synas hafva tagits i
noggrannare betraktande vid de försök, som hittills gjorts till dess
lösning.
Jag må först redogöra för det svårtydda ordets förekomst
i fornlitteraturen liksom ock för de tydningar däraf man sökt
gifva, såvidt dessa äro mig bekanta.
Första gången det möter är i ett bref utfärdadt af
invånarna i Ångermanland vid Nora kyrka den 27 februari år
13141, i hvilket dessa förbinda sig att till Uppsala domkyrka
utgöra en årlig gärd för högtidlighållandet af de kungliga
helgonen Olofs i Norge och Eriks i Sverige minne. Denna gärd,
vanligen benämnd »Olofsgärden», skulle till största delen utgå
1 Tr. i Sv. Diplom. III, s. 360.
10 — 19207. Fauna och Flora 1919. Häft. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
