Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 FAUNA OCH FLORA
i vissa uti brefvet uppräknade naturapersedlar; däribland
följande: de qualibet timbria pellium variarum unam pellem
biaskurit, d. v. s. »utaf hvarje ’timmer’ af skinn som växla i färg
ett skinn biaskur it»}
Att det här är fråga om vüda djurs skinn torde såsom
anförts få anses som gifvet, och just sådanas, som byta färg
eller uppträda i olika sommar- och vinterdräkt. Härunder
skulle då ej inbegripas björn, varg, lo, utter, räf och mård,
hvilka pälsdjur ju i stort sedt behålla enahanda hårfärg både
sommar och vinter, äfven om fällen först under den senare
årstiden vinner sin fulla skönhet, styrka och täthet och då
får sitt rätta saluvärde.
Bland vildtskinn däremot, som ’variera’, eller hafva
afgjordt olika sommar- och vinterfärg, äro i första rummet att
märka ekorrens och lekattens (hermelinens).
Det synes mig vara dessa, som afses i 1314 års bref.
Att man här har att tatika på just dessa djur, hvilkas
skinn växla färg (variera) efter årstiden, sålunda att det är
1 Redan Schlyter i sin kommentar till »Helsingelagen» s. 142 och i
sin »Ordbok till Samlingen af Sveriges gamla lagar», s. 74, framhåller, att
med ordet pellis här är att.förstå vildtskinn, detta gentemot en äldre forskare
O. Verelius (d. 1682), som synes vilja öfversätta det med hud (af boskapsdjur).
Schlyter säger (sist anförda ställe): »Verelius] synes, då han talar om
’boskapen’, tro, att här menas hudar af fäkreatur; men då det stadgas, att två
sådana hudar i norra delen af landet skulle betalas af hvar båge o: af hvar
jägare, så kan häraf nästan med säkerhet slutas, att fråga är om vilda djur».
Då Schyters ord i denna fråga äro af stort intresse för dess översiktliga
bedömande, må de anföras i ett sammanhang:
»Helsingarne, eller Sundhadis-boerne, skulle hvart år, som de utrustade
Snäckorna ej gingo utom Aspö-Sund, erlägga i Ledungsskatt 10 mark Lärupt
(Lärft) för hvart Skepp; hvilken afgift synes svarat både emot Vighra Manna,
eller Mantals-utlagan, och själfva skipvisten. I Angermanna Lande och i
Medhelpada borde hvar 20-årig man, som ägde 12 öre Helsingskä (not: Om
lika många alnar lärft i Norrland varit räknade för ett öre, som i Dalarne,
betyda 12 öre Helsingskä 288 alnar eller andra däremot svarande varor)
deltaga i utgörandet af j mark Lärupt för hvart skepp; och dessutom två och
två (Vighra män o: värnpliktiga män) erlägga ett Twelitt (Hermelin) skin:
detta allt välförståendes, då ej Skepp utreddes. De som bodde i Uma ocli
Bygda, och där nordanföre, eller i de orter, som nu kallas Wästerbotten,
gåfvo blott två Blaskurin Skin (uppskurna och beredda Ikornskinn) för hvar
Bughä (Vigher Man), och för öfrigt intet i afseende på Skipsvisten, emedan
de åtagit sig att värja sitt land sjelfve» (Not. Hels. 1., Kon. B. fi. 7).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
