Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN ISLANDS FAGELVARLD
243
blottläggas stora sträckor. De äro då en omtyckt
uppehållsplats för vadare. Särskildt ser man rödbenta snäppor, spofvar
af bägge slagen, men särskildt småspfovar. Sädesärlorna trippa
äfven gärna omkring längs stränderna.
Utanför staden lågo stora fjällsluttningar, som stego
långsamt uppåt för att sluta i evigt snötäckta fjäll. På dessa
sluttningar, som på grund af nedrinnande smältvatten voro ganska
sumpiga, rådde ett jämförelsevis rikt fågellif. Jag erinrar mig
särskildt en ljum sommarnatt, då vi redo upp mot fjällen för
att se på midnattssolen. Då voro ljungpipare och smaspofvar
talrikare än vid något annat tillfälle och flögo hvisslande och
drillande rundt omkring oss. Ljungpiparna flögo från tufva
till tufva och läto höra sin klagande hvissling, stnåspofvarna
däremot flögo gärna högre upp i luften och gjorde små utfall,
när man kom för nära deras ungar.
Äfven några småfåglar trifdes häruppe. På samma
terräng som de båda föregående flög då och då en liten
ängspiplärka upp med sitt lilla svaga läte, som jag så väl kände
igen från Lapplands fjällhedar. Kom man högre upp, där
marken var stenig, kunde man vara säker på att finna
sten-skvättan och ofta äfven snösparfven bosatt.
Af roffåglar brukade den lilla vackra dvärgfalken hålla till
på de lägre fjällbranterna, och en förmiddag, när jägmästare
Dieden och jag ströfvade omkring häruppe, kom Islands stolta
vapenfågel, den hvita jaktfalken sträckande öfver terrängen,
och det blef mig förunnadt att med ett flyktskott fälla den
ståtliga roffågeln till marken och hemföra honom till Sverige
som mitt vackraste jaktbyte.
Tärnorna begåfvo sig ofta långt upp mot
fjällsluttningarna och flögo nära marken och döko upprepade gånger ned
mot gräset liksom för att hämta något. Det lyckades mig ej att
se, hvad de fångade, men troligen var det några slags insekter.
Längre in i Eyjafjordens dalgång på de sanka ängarna
längs floden hörde jag flera gånger enkelbeckasinens
gnäggande, och litet högre upp på sluttningarna, där marken var
hård och stenig, löpte de näpna större strandpiparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
