Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 FAUNA OCH FLORA
Vår afsikt var nu att företaga en färd till den berömda
fågelsjön Myvatn, Nordlandets största sjö. Svårigheten att
skaffa hästar var stor, men slutligen lyckades vi tack vare
svenske konsuln Otto Tulinius välvilliga medverkan, och en
vacker dag stodo tio små lurfviga och trefliga islandshästar
jämte följemannen Sigurdur Sunnarlidsson utanför vårt hotell.
Sedan vi kommit öfver på andra sidan fjorden, redo vi
uppför Vadlaheidis branter. I en liten lodrät bergvägg
halfvägs upp mot toppen af detta fjäll flögo två små dvärgfalkar
skrikande emot oss och talade tydligt om, att de hade sina
ungar på någon afsats i berget. På den stora fjällplatån
Jarn-hryggur vore ljungpiparne vårt enda sällskap, som på
sluttningarna af Fnjoskaälfvens dalgång ökades med småspofvar.
Färden gick på en ytterst elegant betongbro öfver den skummande
älfven vid sidan af Islands största björkskog, den berömda
Halsskogen, där små gråsiskor och rödvingetrastar höllo till.
Efter öfvernattning i Ljosavatn fortsatte vi följande
morgon på slingrande och djupt i marken nedtrampade ridstigar.
Till höger och vänster om oss flaxade ripkullarna upp och flögo
blott något tiotal meter för att åter slå ned. Ungarna voro
af alla storlekar och vörå mycket skickliga att dölja sig bland
markens ojämnheter. Spofvarnas och ljungpiparnas ungar
sprungo stundom i de djupa ridstigarna och kunde ej komma
upp på sidorna. Mer än en gång fick man plötsligt dra in
tyglarna, för att ej hästen skulle trampa ihjäl dem.
Förbi det storslagna vattenfallet * Godafoss» gick färden
genom synnerligen kuperad terräng. Vid ett tillfälle kom den
för Island karakteristiska bredstjärtade labben susande förbi oss.
På aftonen nådde vi Myvatns berömda vulkanvärld, redo
vid sidan af Laxáälfven, där änder af olika slag simmade, och
nådde slutligen Skutustadirs prästgård, där vi togo in.
Följande morgon, efter en isländsk frukost som bestod af
andägg, laxöring, fårkött, mjölk och kaffe spredo vi oss i
trakten, hvar och en efter sin smak. Somliga ägnade sig helst
åt vulkanerna, andra åt fågellifvet.
Jägmästare Dieden och jag företogo i ösregn en vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
