Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 FAUNA OCH FLORA
norna. En korpfamilj höll till bland lavablocken och var
tydligen mycket illa sedd af de öfriga fåglarna.
Af änderna voro alfåglar och bergänder, viggar och
islandsknipor samt små örondoppingar vanligast. De senare
höllo till både i småpölar och ute i Myvatn och hade sina bon
med ett à två ägg flytande ute bland sjögräset eller vid själfva
stranden. Ute på Myvatn lågo tusentals änder, och flygande
som svalor svärmade simsnäpporna förbi en.
I en liten vattensamling redo vi förbi ett par småskrakar
på mycket nära håll. Fåglarna visade i allmänhet en
häpnadsväckande oräddhet och lockade ej till jakt. Isländarna
jaga ej heller änderna utan nöja sig med att plocka deras
ägg. De se ej heller gärna, att främlingar idka jakt, och så
snart man har en bössa med sig, bli de genast mera reserverade.
Vi beslöto oss därför att ej bruka våra vapen vid Myvatn och
lossade ej heller ett enda skott därstädes.
Vid Myvatns strand hittade man dagligen döda ungar
af olika slags ander, som säkerligen hade frusit ihjäl och
drifvits i land. Det regniga vädret gjorde nog mycket också.
Detta förhållande påpekas äfven af Hantzsch i hans
afhandling »Zur Kenntnis der Vogelwelt Islands».
Efter ett par dagar lämnade vi Skutustadir och fortsatte.
Några timmar senare passerade vi en högst ett par hundra
meter bred och något längre vattensamling, där det formligen
myllrade af alfåglar, svärtor, bergänder, viggar, knipor m. fi.
Några storlommar höllo också till där. Den ägde ett par
holmar, som voro mycket kraftigt bevuxna med buskar och
mindre träd. Nästan alla öar vi sågo voro på samma sätt
trädbevuxna. Detta styrkte oss i den uppfattningen, att det
helt enkelt beror på de öfverallt kringströfvande fåren, att
någon skogsväxt ej vill gå till, och att det sålunda ej är
klimatet, som utgör hindret. För tusen år sedan växte en rik skog
på Island, som emellertid genom oförstånd blef sköflad.
Ingenstädes växte den åter, emedan fåren åto upp alla skott. Detta
insåg man märkvärdigt nog ej, förrän det var för sent. Nu
gör man emellertid mycket för skogsplantering på Island, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
