Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAN ISLANDS FAGELVÀRLD
247
man är tvungen att sätta staket rundt plantskolorna,
åtminstone tills träden nått en betryggande höjd.
Genom egendomliga lavaformationer gick färden vidare
på den månghundraåriga ridstigen längs Myvatn. Ett par
bondgårdar passerades och slutligen nådde vi en, där vi slogo
läger. Till och med ute på själfva gårdsplanen kilade små
andungar, som blefvo ett lätt byte för den brokiga katten,
som smög omkring bland husen. Den skulle jag ha velat
expediera med min bössa. Han gjorde mera skada bland
Myvatns fåglar, än hvad han såg ut för, när han kom och
strök sig intill benen på oss. Hade vi mött honom en
kilometer från gården misstänker jag, att vi hade omplanterat de
svenska jaktlagarna på isländsk mark till lycka för tusentals
fåglar.
När vi följande morgon stego ut ur stugan, som låg vid
sjöstranden, var vattnet alldeles prickigt af fågel. Ett
böss-håll från huset lågo stora skaror af islandsknipor, alfåglar,
svärtor m. fi. Men det som i synnerhet tilldrog sig min
uppmärksamhet var en flock på minst tusen simsnäppor, som
simmade 25 meter från land. Under lifligt småkvittrande rörde
sig de små eleganta och sirliga fåglarna på vattnet,
beställ-samt pickande med hufvudena. Flocken flyttade sig
esomoftast, och då blef det ett förskräckligt surr af små spetsiga
vingar. Äfven bland stenarna på stranden höllo de till och
läto mig komma på ett par meters afstånd, där jag tog några
fotografier. Färgteckningen varierade ganska mycket.
Somliga hade redan börjat anlägga sin ljusare höst- och
vinterdräkt, och de voro nästan hvita.
Vi lämnade snart denna plats och redo vidare och
anlände till bondgården Reykjahlid. De enda fåglar, som visade
sig på vägen utom spofvar och ljungpipare, voro några korpar,
som höllo till i lavaterrängen.
Reykjahlids gård ligger alldeles vid stranden af Myvatn.
Vid båtplatsen såg jag från en enda punkt, utan att flytta
mig, icke mindre än fem bon af örondoppingen. Jag hade
äfven tillfälle att iakttaga, huru två doppingar byggde sitt bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
