Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
A. Klinckowström, Djurbilden i konsten. Stockholm, Ahlén
& Åkerlunds förlag, 1919.
Det är alltid ett nöje att se ett ämne behandladt med
mångsidig sakkunskap. Detta gäller också i föreliggande fall. I sin
egenskap af å ena sidan jägare och zoolog, å den andra beläst
konsthistoriker har förf. särskildt stora förutsättningar att kunna
med framgång gå iland med sin uppgift. Tyvärr händer det allt
för ofta eljest, att hrr konstkritici ex professo vid bedömandet af
djurbilder komma betänkligt till korta på grund af bristande
kännedom om de djurformer, som konstnärerna valt att afbilda, till
följd hvaraf domsluten bli af tvifvelaktigt värde. Här åter finna vi
en förf., som med frejdigt mod och otvifvelaktig sakkännedom
griper verket an. Från stenålderns med rätta berömda grottmålningar
för han oss fram till nutida artisters produkter. Utredningen och
definitionerna om »Målet och medlen» äro väl framställda och läsas
med nöje. Med afseende på det konstnärliga ändamålet med
af-bildandet indelar förf. »djurmåleriet i vidsträckt mening» i tvenne
hufvudgrupper, nämligen »djunnåleri i egentlig bemärkelse» och
»djurornamentik». Det förra kan vara »rent djurmåleri», då djuret
är bildens hufvudföremål, eller behandla »djur och människa» i
lika grad, eller utgöra »miljöbild och djur i landskap», då det
omgifvande landskapet i lika hög grad som djuret själft är bildens
hufvudföremål, eller slutligen »djurstaffage», då djuret ej är bildens
hufvudsak. Det rena djurmåleriet kan också betraktas från olika
synpunkter och förf. diskuterar i skilda kapitel »djurstilleben,
djurstudien, den vetenskapliga djurplanschen, rasbilden, djurporträttet,
djurdramat, jaktstycket, djurgenren, djurfabeln, djurkarrikatyren»
o. s. v. på ett lifligt och medryckande sätt. Han skildrar huru i
olika länder och vid olika tider konstnärerna sökt att vinna sitt
mål. Trots förf:s stilistiska förmåga skulle ett ämne som detta ej
med full framgång kunnat behandlas utan bilder. Man kan därför
ej underlåta att lyckönska förf. till att förlaget låtit honom utrusta
sitt arbete med ett så rikligt och präktigt illustrationsmaterial.
Såsom det nu är, har vår litteratur riktats med ett arbete, som
på ett värdefullt sätt fyller en lucka och är desto kärkomnare som
det tack vare förf:s stora talang som kåsör är riktigt roligt att läsa.
Dä förf. använder latinska citat, skulle det dock kunna hända, att
någon sade honom: ne sutor ultra crepidam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
