Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7o
FAUNA OCH FLORA
mer beskrefs redan 1773 af den om Rysslands och norra
Asiens utforskande så förtjänte tyskryske zoologen Pallas
under namnet Mus sungorus. På senare tid har den engelske
zoologen Thomas erhållit en annan form, som han kallat C.
campbelli. Pallas beskref sin art från Baraba-steppen vid
Irtysch, under det att den senare formen kom från nordöstra
Mongoliet.
De af Prof. Andersson insamlade exemplaren likna i sin
allmänna färgteckning ganska mycket sungorus. De äro på
ryggsidan gulgrå, spräckliga med brunt och med ett svart,
väl markeradt ryggband, som ofta börjar med en diffus fläck
på hjässan. Undersidan är hvit, och denna färg tränger upp
på kroppssidorna i stora gulkantade fält, åtskilda af
nedskjutande strimmor af ryggfärgen. Det första af dessa fält ligger
framför bogarne, och den mörka strimman öfver bogarne är
den bäst utpräglade. Nästa ljusa fält följer bakom bogen, det
tredje i ljumsktrakten och det sista och minsta bakom låren.
Kinderna äro gulaktiga, läpparne och fötterna rent hvita,
buksidan mera gråhvit med något gul anstrykning. Den framåt
vända delen af öronens utsida är svart, insidan hvit i skarp
kontrast. Öronen äro rätt stora, rundade ej mindre än 15 till
16 mm. höga. Svansen är kort och stubbig knappt
framskjutande ur fällen. Djuret har sålunda ett på samma gång
egenartadt och nätt utseende.
Genom sina stora öron skiljer sig denna lilla
dvärgham-ster mycket lätt från C. campbelli, hvars öron äro endast 11
mm. Huru Pallas’ art C. sungorus förhåller sig i detta
afseende, är ej fullt säkert, emedan uppgifterna härom äro
motsägande. Det är dock ej så alldeles sannolikt, att fullt
identiska former skola förekomma så långt från hvarandra och
dessutom skilda genom sådana barriärer som Altai och
Sajan-bergen samt Baikalsjön. Detta blir desto mer påtagligt, som
vi i Transbaikalien och nordöstra Mongoliet finna den
kort-örade rasen och i södra Gobi åter en långörad.
Det återstår att nämna ännu en art af gnagare, som
tydligen spelar en framstående roll i steppfaunan och af hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
