- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
126

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12Ö FAUNA OCH FLORA

Hvarifrån fåglarna fått den sistnämnda kunde jag ej utröna.
De hade troligen hämtat den rätt långt från boplatsen. Själfva
redet var täckt med ett tjockt lager af hvitmossa (Sphagnum).
Att detta bo var förfärdigadt med sådan omsorg beror
otvifvelaktigt på att det, som förut nämnts, låg på mycket
sank mark. Säkerligen inverkar det på tranornas sätt att
bygga.

Hvad nöden kan tvinga sothönsen till var jag i tillfälle
att se våren 1917 vid Långsjön i Rasbo socken, Uppland.
Sjön steg hastigt öfver sina bräddar, isen lyftes upp af vattnet
och förde med sig vassruggarna, som sedan under en storm
kastades upp på de sanka ängarna. När vattnet sedan sjönk
undan hade sothönsen intet att bygga sina bon uti. De
byggde dem då på sjöns stränder. Ett sådant bo låg på en
kullfallen gärdesgård, ett annat på kanten af en grönrågsåker,
ett tredje på en alstubbe o. s. v. Dessa bon gingo
naturligtvis förlorade, och det dröjde mycket länge innan sothönsen
åter kunde tänka på någon häckning. Först när den nya
vassen kom upp började de åter bygga bon. Följden blef att
kullarna blefvo så försenade, att en hel del ungar ej voro
fullväxta, när flyttningstiden var inne.

Det var emellertid ett sothönspar, som fick behålla sitt
första bo. Det låg nämligen i en stor pil. Första gången jag såg
detta bo låg det omkring en meter öfver vattnet, men sedan
detta ytterligare sjunkit låg det mer än två meter högt. En
grof gren hängde ned mot vattenytan och på denna hade
fåglarna transporterat upp byggnadsmaterialet. De hade därvid
tappat vass, som i stor myckenhet blifvit hängande utefter
grenen. Jag har undrat om sothönsen icke — åtminstone
delvis — med afsikt klädt grenen med vass för att den skulle
vara lättare att gå på. När dessa fåglar ute i vassen bygga
höga bon, pläga de nämligen göra en sådan »brygga» på boets
ena sida. Emellertid blef afståndet mellan vattnet och grenen
inom kort så stort, att den rufvande fågeln ej kunde använda
denna uppgång. Jag såg honom aldrig gå upp i sitt bo, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free