Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY KROKODIL FRAN BELGISKA KONGO
171
ning till lifvet i dylika sumpskogar. Han menar också, att
dessa arter förr haft större utbredning, men att denna inskränkts
genom uttorkandet af stora delar af Afrika.
Det enstaka uppträdandet af krokodilerna i Kongo gör, att
djurens individuella vanor lättare kunna uppfattas, än där det
finnes en mängd dylika djur. Lang konstaterar alltså, att de
enskilda individerna ha en utpräglad vana att regelbundet visa
sig på vissa ställen i samband med deras böjelse att vilja gassa
sig i solskenet under dagens varmaste timmar. För att komma
till dessa af dem omtyckta platser göra de tydligen särskilda
vandringar. Om föda finnes, kunna de stanna på en plats
under månader, men under regntiden, då fiskarne, som utgöra
deras hufvudnäring, sprida sig, måste äfven krokodilerna ströfva
omkring. Under torrtiden återvända de till de större floderna.
En del bli instängda i smärre vattenhål, men andra kunna göra
ganska långa vandringar öfver land för att komma till
passande vatten.
Vattendelaren mellan Kongofloden och Nilen är ej mera
utpräglad än att vid högt vatten under regntiden en vandring
af fiskar kan äga rum från det ena vattensystemet till det
andra. Lang fann t. ex. i nordvästra Kongo, att en stor
sumpmark nära Garamba gaf tillfälle för fiskar att komma genom
floden Tore från tillflöden till Nilen till dylika, som föllo ut i
Kongofloden. Förut hade han på ett annat ställe iakttagit en
liknande förbindelse mellan Tondji, ett biflöde till Nilen, och Aka,
ett biflöde till Kongo. Dessa förhållanden förklara den delvisa
öfverensstämmelsen mellan Nilens och Kongos fiskfauna, men
tillika, huru krokodilerna lätt nog kunna komma från ett
flodsystem till ett annat.
I allmänhet är det svårt nog, säger Lang, att se
krokodilerna i Kongos bruna vatten, där dessutom de skogiga
stränderna, drifvande trädstammar, stenblock ni. m. hjälpa till att
dölja den lilla del af hufvudet, som djuren visa öfver
vattenytan. I vanliga fall förhålla sig djuren också tysta. Det
högljudda bölandet, som stundom höres från stora ensamma
exemplar, torde kunna tolkas som det slöa kräldjurets kraf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
