Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
FAUNA OCH FLORA
tigast uttalade längtan efter sällskap. Lang säger sig ej kunna
afgöra, om hondjuren ha lika goda röstorgan eller ej, men då
en kula vid flera olika tillfällen släckte lifsgnistan på sådana
bölande krokodiler, visade en undersökning, att de voro hanar.
Vid Faradje i okt. tillkännagaf en stor ensam krokodil sin
närvaro genom en rad af bölanden hvarje eftermiddag. Till en
början trodde man, att ljudet kom från en flodhäst, ehuru man
ej sett någon dylik där på 10 år. Sedan gissade man på lejon,
men slutligen fann man, att ljudets ursprung var en gammal
krokodil. Några veckor efteråt hade han fått sällskap af två
andra. Sannolikt ströfva krokodilerna omkring en hel del under
brunsttiden. Enligt Lang tjäna troligen deras »myskkörtlar»,
såväl de som sitta på hvardera sidan under underkäken som
de på sidorna om kloaken, att gifva vägledning åt andra
krokodiler, och då djuren intaga hvilställning äro dessa körtlar i
beröring med marken, så att denna blir kraftigt parfymerad
på hvilplatserna. Langs iakttagelser ha också öfvertygat
honom om, att krokodilernas luktsinne är så starkt utveckladt,
att de kunna t. ex. lätt känna lukten af en jägare och taga sig
i akt utan synens eller hörselns hjälp. Det är sålunda ej
allenast för andningens skull, som de sticka upp näsborrarne öfver
vattenytan.
Unga djur, som fångats, spela stundom döda och söka
sedan undkomma genom att plötsligt rusa iväg. De räta då
ut benen riktigt bra, så att både kroppen och svansen lyftas
från marken. De kunna på sådant sätt springa riktigt fort
äfven genom en växtlighet, som utgör hinder för en människa.
Enligt Stevenson-Hamilton’s erfarenhet skulle
nilkrokodilen tillväxa omkring 30 cm. om året under de 4 första åren
af sitt lif, men sedan går det långsammare. Lang anser, alt
nilkrokodilen sannolikt ej blir mer än omkring 5 m. lång.’ Den
smalnosade krokodilen C. cataphractus uppnår blott en längd
af omkring 3,6o m. Osteoblepharon är en liten skogskrokodil,
1 Riksmuseets präktiga exemplar, som skjutits och skänkts dit af Hr John
Wibom, har alltså uppnått maximistorlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
