Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
FAUNA OCH FLORA
nyttig i så måtto, att ingen trollkvinna kunde sedan göra
någon skada vid kons mjölk.
Då man på våren släppte korna på bete, var det ganska
vanligt, att man någonstädes på dem klippte ett kors i deras
hår. Därigenom voro de fredade för all trolldom och all
dålighet, som kunde möta dem ute i markerna.
Om bonden julaftonen drog en ressla af fur eller gran
efter sig genom skogen, kunde han därmed markera den väg
som kreaturen komme att gå. Öfver denna gingo de icke och
voro alltså icke svåra att träffa på, när man sökte efter dem.
Då svårare boskapssjuka var rådande, hörde det icke till
det ovanliga, att man gräfde ned en oxe eller ko lefvande.
Man ansåg därigenom att detta djur skulle taga sjukdomen
med sig i grafven. — Köpte man en ko vid tid, när sjukdom
rådde, skulle man leda den tre gånger omkring en jordfast sten.
Fåret. Om man ville freda sina får för räfven skulle man
valborgsmässodag, tidigt på morgonen, före solens uppgång,
taga dem genom en »bringesele» eller också genom en
»ox-töm», och de skulle i detta afseende gå skadeslösa. Vare sig
räf eller annat odjur kunde då ej göra dem någon skada. Sättet
har ända in i senare tider praktiserats af bondgummor i dessa
trakter, och man var ytterst rädd att den morgonen försofva
sig, så att man icke kunde utföra nämnda experiment. —
Vid klippningen af ett får, hvilket merendels skulle ske i
nedan, emedan ullen då blef starkare och långvarigare att slita
på, skulle man klippa ett kors någonstädes på detta, ty
därigenom blef det bättre fredadt för räf och varg. — Man
brukade äfvenledes på sina ställen lämna en tofs af ullen under
fårets bringa, så att detta därigenom kunde ha något att hvila
sig på. — Då de äldre fåren, som voro på bete, mot aftonen
ville gå hem, svarade lammen: »Pela den tuan (tufvan) först,
pela den tuan, den tuan».
Svinet ansågs vara ett djur, som förde tur med sig. Att
möta ett sådant på vägen, då man gick bort, var liktydigt med
lycka. — Om man, som så ofta hände, fick se en skata
sittande på ryggen af ett svin, då detta gick ute på trädan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
