Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUREN I FOLKTRON
183
hvarmed kon leddes, i annat fall kom hon icke att trifvas på
sin nya plats. — Skrek kon, då hon var på ägorna, om man
ledde henne till försäljning å en marknad, var detta liktydigt
med, att hon skulle komma tillbaka osåld. — Ifall hon icke
kunde idissla, var det vanligt, att man tog en nyckel. Genom
denna stack man sedan gräs, som man bet af med sina egna
tänder. Detta gaf man sedan kon in och ansåg man sedan,
att hon åter skulle kunna idissla.
Den som köpt en ko på marknad eller annorledes hade
att röka henne ordentligt, innan hon fördes in i ladugården.
Detta skulle bidraga till att, om hon af säljaren på ett eller
annat sätt blifvit »förgjord», detta skulle gå bort, och kon
komma att trivas. Man höll vanligtvis en skoffa, å hvilken
glödande kol blifvit lagda, under djurets näsa. Den rök, som
hon nu fick emottaga, verkade helande och befriande i angifna
hänseende.
Då man ledde en ko från tjur, där hon varit till
betäckning, fick man akta sig för att vidröra hennes länd. Ty
därigenom skulle allt blifvit utan resultat. Vidare skulle man vira
repet om hornen på henne, hvilket skulle medföra lycka. Skedde
betäckningen i ny, blef det en kvigkalf, men om den skedde i
nedan en tjur.
Då kon kalfvat hade man genast att föra den nyfödda
kalfven henne så nära, att hon kunde slicka den torr. Detta
komme att påskynda efterbörden, så att hon blefve fortare
»lätt». Man fick noga akta sig för att röra vid kalfven med
blotta händerna, utan alltid ha rikligt med halm till reds.
Därigenom skulle han bli frisk och stark.
Ofvanpå kalfningen skulle kon alltid ha varmt vatten att
dricka, men fick man icke försumma att lägga stål på bottnen
af spannen. Ej heller fick denna försummelse ske med
mjölkbyttan, då kon efter kalfningen första gången mjölkades. Detta
skulle skydda för trolldom. Det var äfvenledes vanligt, då
silningen skedde genom en särskildt för ändamålet påsatt ren
linneduk, att husmodern lade sin vigselring pá denna och
sedan slog mjölken därigenom. Denna sed ansågs vara särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
