Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i86
FAUNA OCH FLORA
Vid giftermål var det vanligt, att fästman gaf den blifvande
hustrun en kattunge, då de voro fästefölk. Denna hade hon
sedan att fostra och vårda att föra med sig till det blifvande
hemmet. Vid ankomsten till detta släpptes katten först
genom stugudörren, sprang han då rakt fram och visade sig
kavat, var detta liktydigt med tur och lycka i äktenskapet.
Däremot om han dolde sig under bord eller bänkar, betydde
det otur, då blef det ingen långvarig lycka i det ingångna
äktenskapet.
Ej heller var det förenadt med tur, om en jägare sköt ned
en katt ute i skogen. Tvärtom kunde denne vara förvissad
om, att med den bössan hade han svårt för att fälla något
vildt. Man trodde, att kattorna hade med trollen att göra,
liksom ugglan och korpen. Den som dränkte en katt, fick icke
tur med de öfriga kreaturen Därför brukade man använda
sig af gubbar eller gummor för detta ändamål, som själfva
icke voro ägare till några djur.
En ungmö, som var god emot katten, fick icke allenast
vackert väder på sin bröllopsdag, utan hon blef äfvenledes
begåfvad med tur och lycka i sina göranden och låtanden för
framtiden. Knappast något annat djur, utom hunden, ansågs
vara så mån om att visa vänskap för vänskap som katten.
Råttor. Råttan ansågs som ett djur, som var ytterst svårt
att utrota, och räknades hon till den > ondes anhang». Det
fanns emellertid vissa medel, som man skulle använda sig af.
Ett sådant var att aldrig hata en råtta, ett annat att sätta
bolmört i råtthålen S:t Hansafton, ett tredje att fånga en råtta
och sedan tjära henne samt åter släppa henne bland de öfriga
och de skulle försvinna. Det sista och bästa var att binda
en liten klocka om hennes hals. När hon sprang skramlade
denna, och alla de öfriga blefvo rädda och försvunno. En
bonde har omtalat, att efter det han gjort så, sprungo alla
råttorna till skogs.
En ganska allmän åsikt var bland de gamla, att
Tomas-mässonatt skulle man kunna »säga upp» råttorna till
af-flyttning, om man ansåg detta behöfligt. För ändamålet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
