Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUREN I FOLKTRON
l87
man gå afvigt rundt kring gården tre gånger å rad. Man
skulle därvid slå med käppar i väggarna och säga: >Jag
befaller er nu alla råttor och möss att bege er härifrån och
aldrig mera komma i denna gård». Därmed trodde man
djuren ifråga skulle bege sig iväg.
Haren. Om denna berättas det, att i den stora modlöshet,
hvari han alltid varit, kände han sig trött af att lefva. Han
beslöt därför att gå och dränka sig. Men när han kom vid
stranden till en förbiflytande flod flög en flock ällingar upp.
Då blef han åter kavat och så stolt, att öfverläppen på honom
sprack. Om en hafvande kvinna får se detta, blir barnet för
alla tider harmynt. Därför måste alla jägare »passa» haren,
innan de taga honom från jaktplatsen. De gamla räknade på,
att det var plikt bära en hare, å hvilken icke nedre delen af
hufvudet var afskuret.
Räfven. Denne ansågs, och detta med all rätt, vara ett
af de listigaste djuren, som ofta brukade nona andra djur, så
att han kom åt dem. Om honom berättas att en gång, då det
var mycket rönnbär, gick han under ett dylikt träd utan att
kunna nå dem. Han bad då skatan, att hon måtte plocka och
kasta ned till honom, men hon skrattade honom midt i synen
sägande: »välkommen upp, bror, välkommen upp!» Räfven
fann sig för en gångs skull lurad och lomade iväg därifrån.
Vargen. Under äldre tider brukade också vargen att
uppenbara sig i Göinge, och den siste af dessa sköts så sent som
under 1850-talet. I Glimminge, Broby socken, hade man en
kvinna —- Aveda Truen kallad — som hvarje kväll var ute
i den kringliggande skogen, hojtade och skrek för att skrämma
vargarna. — Kommo dessa in i en ladugård och råkade rifva
en ko eller ett annat djur, måste man nödvändigt flytta de
öfverlefvande kreaturen därifrån till en annan länga eller en
annan gård. De kunde omöjligen icke trifvas efter det att
vargen varit i huset. Om man Valborgsmässodag tog får och
andra småkreatur genom en bringesele eller en oxtöm kunde
ej vare sig varg eller räf komma åt dessa.
Då man skjutit en varg under den tid, då dessa uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
