Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i88
FAUNA OCH FLORA
barade sig i bygden, brukade man hänga upp denna på
vattenstången vid brunnen, hvarefter de närvarande jägarna bjödo
på skinnet. — När man mötte en varg, skulle man akta sig
för att nämna honom vid detta namn, utan i stället säga
gråben, då man fick gå i fred för hans närgångenhet.
Ekorren betraktades, märkvärdigt nog, rentaf som ett
olycks-djur. Om en sådan sprang tvärs öfver vägen, då man skulle
fara bort, var det liktydigt med otur. I så fall var han lika
olycksbringande som katten. Var han närgången i så måtto
att han närmade sig husen eller med förkärlek uppehöll sig
vid dessa, sades han »säga ut folk», eller med andra ord,
förespå dödsfall i huset. I all synnerhet var detta förhållandet,
om han sprang på taket eller tittade genom fönstren.
Hönan ansågs som ett af de dummaste, men på samma
gång envisaste af alla husdjur. Man brukade därför också
ett ordstäf: »dum som en höna». Att mota bort en höna från
ett trädgårdsland, där hon var i färd med att göra skada,
ansågs vara alldeles lönlöst. — Sprang hon upp i en vagn, då
man ämnade sig bort, var det liktydigt med otur, och man
kunde lika gärna stanna hemma. — Om man vid eldsvåda
gick tre gånger afvigt rundt den gård, i hvilken det brann och
sedan kastade en hvit tupp lefvande i elden, skulle denna
afstån na.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
