Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
FAUNA OCH FLORA
fröätande fåglarnas muskelmage bli kärnorna åtminstone
oftast söndermalda och förlora sin grobarhet. Ekollonen- kunna
emellertid ej komma in under denna spridningstyp. Det
finnes visserligen ett stort antal djur, som äta ollon, men närde
göra det, bli ollonen på ett eller annat sätt sönderdelade. De
större däggdjuren såsom björnar (som förr funnos i ekregionen),
svin, hjortar, rådjur m. fi. tugga sönder ollonen. Ekorrar,
skogsmöss och andra gnagare arbeta sig först genom skalet
och gnaga sedan sönder själfva ollonet till en grötlik massa,
innan de svälja ned denna föda. Marga fåglar sönderhacka
ollonen och förtära dem sedan bitvis. Andra fåglar såsom
ringdufvor, tjäder, gräsänder m. fi svälja visserligen ollonen
hela, men hos dem uppmjukas ollonen först i kräfvan och
söndermalas sedan fullständigt i muskelmagen. Det finnes
sålunda naturligtvis ej någon tanke på, att ollon skulle kunna
passera dessa fåglars tarmkanal i helt eller i grobart skick.
Det återstår sålunda endast en enda spridningsmetod för
ollonen och det är deras bortbärande i helt tillstånd afdjur
och fåglar, alltså synzoisk spridning. Tänka vi då först
efter, om några däggdjur pläga bära bort ollonen hela, så
gäller det otvifvelaktigt om vissa gnagare såsom ekorren,
skogsmusen, ängssorken (Euotomys glareola) och möjligen någon
annan sork. Ekorren gömmer ibland ollon i mossa och dylikt
på marken och bär äfven stundom ollon till sitt bo. En del
af dem han gömmer, glömmer han sannolikt bort, så att de
kunna få tillfälle att gro, och en del af dem, som han bär till
boet, kan han tappa och ej återfinna. Det är sålunda väl
möjligt, att ekorren kan i någon mån bidraga till ekens spridning,
men det blir gifvetvis ej långt. Gömmandet på marken plägar
vanligen försiggå i ekarnes närmaste omgifning.
Skogsmusen insamlar, då hon kan komma åt, några ollon
till vinterförråd, men hon kan ej bära dem långt och äter
dessutom upp dem under vinterns lopp. Det kan dock hända, att
skogsmusen, innan hon medhunnit att förtära sitt vinterförråd,
råkar att bli fångad och själf uppäten af ugglor, räf, vessla
eller annat rofdjur och att i sådant fall ett eller annat af hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
