Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKENS SPRIDNING SOM TIDRÄKNINGSMOMENT
22S
nes insamlade ollon råkar att gro. Detta är dock blott en
tillfällighet och bildar säkerligen ej någon viktig faktor för
ekens spridning, allra helst då som sagdt det aldrig kan bli
fråga om något betydligare afstånd. Hvad som sagts om
skogsmusens betydelse i denna sak, gäller väsentligen också
om sorkarne.
Vända vi oss så till fåglarne, finnas några bland dem,
som taga ollon och bära bort dem ett stycke, innan de hacka
sönder dem, såsom nötväcka, hackspettar och möjligen några
andra. Det händer naturligtvis ibland, att dessa tappa ett
ollon under vägen, och det kan ju då också hända, att detta
faller på så gynnsamt sätt, att det möjligen kan gro. Detta
är dock också en tillfällighet, och äfven i detta fall kan det
ej gälla någon lång vägsträcka, ty vanligen sätta sig de
ifrågavarande fåglarne i närheten af den plats, där de tagit ollonen.
Innan vi gå vidare torde det också för fullständighetens
skull vara lämpligt att nämna roffåglarne. De kunna
nämligen vara verksamma äfven de, ehuru sekundärt. Man kan
tänka sig att en dufhök eller en pilgrimsfalk fångar t. ex. en
ringdufva eller en gräsand strax efter sedan denna slags fågel
intagit en måltid af ollon och medan dessa ännu ligga
ofördärfvade i kräfvan. När nu roffågeln förtär sitt byte lämnar
han den ollonfyllda kräfvan åt sitt värde och under särskildt
gynnsamma omständigheter skulle det kunna vara tänkbart,
att något ollon kom att ligga så, att det kunde gro.
Emellertid är detta naturligtvis endast ett möjligt undantagsfall och
kan ej betraktas såsom någon faktor att räkna med för ekens
spridning i allmänhet. För öfrigt under ollontiden på hösten,
då roffåglarne ej behöfva bära byte till boet, besvära de sig
nog i allmänhet ej att flyga så långt därmed, att den
eventuella spridningsdistansen blefve särdeles stor, men bytet kan
ju före fångsten hunnit flyga någon vägsträcka.
De nämnda ollonätande fåglarna själfva äro antingen
stationära så länge de ha tillgång på föda eller också på väg
söderut vid den tid då ollonen mogna, så att någon spridning
I J — 20329. Fauna o. Flora 1920. Häft. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
