Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKENS SPRIDNING SOM TIDRÄKNINGSMOMENT
22g
premisserna har denna beräkning alltså ställts på så kort tid
som möjligt.
Det är väl kändt, att de ädla löfträden i nutiden ej
spontant växa så långt mot norr som fordom. Isolerade
reliktförekomster af alm, hassel o. s. v. samt bl. a. den omnämnda
eken i Skog i Hälsingland ådagalägga detta liksom äfven
fossilfynd af de ädla löfträden i torfmossar norr om deras nutida
verkliga nordgräns Detta ändrade förhållande beror på en
klimatförsämring och drabbar naturligtvis äfven eken. Efter
inträdandet af denna klimatförsämring har alltså ekens
spridning mot norr upphört, och det är sålunda ej i nutiden, som
den uppnådde sin öfversta nordgräns, utan detta skedde
möjligen när klimatet var som blidast och i hvarje fall, innan det
blifvit afsevärdt hårdare.
Den jämförelsevis plötsliga försämring af klimatet, som
här åsyftas, pläga geologerna förlägga till omkring 500 år före
vår tidräkning. Utgående härifrån skulle man alltså kunna
säga, att på de sista omkring 2,500 åren har eken liksom andra
ädlare löfträd ej kunnat vidga sin utbredning norrut, utan
fastmera trängts tillbaka söderut. Till detta årantal skulle
man alltså lägga de ofvan anförda beräknade talen, 10,000
eller 7,000, för att nå tillbaka till den tidpunkt, då eken
började sin spridning norrut från sydligaste Skåne.
Till sistnämnda plats bör eken enligt den här företrädda
åskådningen ej ha kunnat komma, förr än då under
Ancylus-tiden Skåne blef landfast söderut, ty nötskrikorna ha
säkerli-ligen ej flugit någon längre sträcka öfver öppet haf för att
plantera ollon i Skåne. D:r L. von Post’s undersökningar af
pollenförekomsten i torfmossarna visa också, att al, alm, lind
och hassel funnit sin väg hit in i landet tidigare än eken.
Han omtalar också, att han funnit de förstnämnda trädslagens
pollen i torf liggande under Ancylusgränsvallen i
Vätterområdet och vid Kalmar sund, men ej ekpollen. Då Ancylussjön
nått sitt maximum af utbredning, hade alltså eken ännu ej
hunnit så långt mot norr som dit. Den nämnde författaren lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
