Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 FAUNA OCH FLORA
ekpollengränsen i de sydsvenska torfmossarne till »tiden kort
efter Ancylusmaxitnet».
Härigenom är en relativ tidsbestämning vunnen. Frågan
är då om män genom användandet af den ofvan framställda
kalkylen öfver ekens spridning genom nötskrikan kan komma
till något slags, om också blott approximativt taget absolut
tidsberäkning. Geologerna vilja dock i allmänhet ej medgifva,
att så lång tid förflutit sedan Ancylusmaximum och ekens
invandring, utan vilja förlägga den till blott 5—6,000 år före
vår tidräkning mot här fordrade 7—10,000. Hvem som
har rätt torde ännu ej kunna afgöras. Men så mycket torde
kunna påstås, att därest ekens vandring till dess nordgräns i
vårt land ägt rum på så kort tid som geologerna hålla före,
då måste den haft någon annan hjälp för sin spridning än
den vanliga och naturliga. Denna hjälp skulle då möjligen
kunna tänkas ha lämnats af stenåldersmänniskorna. Det
synes sannolikt, att de haft nytta af ekens ollon. Möjligen ha
de kunnat rosta och äta dem själfva, men när de skaffade sig
husdjur, t. ex. svin, insågo de utan tvifvel ollonens betydelse
som foder åt dessa. Det är då också möjligt, att de under
sina vandringar medtogo ollon och planterade dessa och på
detta sätt påskyndade ekens spridning mot norr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
