Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
LITTERATUR
dets inre, där här och där ljunghedmarker finnas. Naturlig skog är
det ondt om, men människorna ha skaffat surrogat därför i spridda
granplanteringar. Det är uppenbart, att vattenfåglar skola spela en
stor roll i ett sådant landskap, men marsklandets häckande
andfåglar äro blott 3 (arta, gräsand och ejder), därtilll komma 4 arter,
tärnor, 7 småvadare, 2 rallfåglar och stork förutom en del tättingar
m. m. Däremot äro de genomflyttandes antal stort, och förf.
uppräknar ej blott dem han själf iakttagit, utan äfven sådana som
omnämnts af andra. Särskildt ofta citerar han Teilmann från 1823,
hvilket ju är bra för fullständighetens skull, men ej bidrager till
öfversiktligheten öfver den nutida faunan. Man får ock en inblick
i de faror, som hota de matnyttiga flyttfåglarne. De skjutas och
fångas i nät o. s. v. Sorgligt är t ex. att erfara, huruledes
»Po-meransfuglen» (fjällpiparen) förr var »almindelig og talrig», men nu
infinner sig »kun sparsamt og ustadig». När man ser detta, blir
man liksom vemodigt stämd och undrar, om måhända denna vackra
och intressanta fågel inom kort skall dela samma öde som
eskimå-spofven i Nordamerika och helt försvinna från de lefvandes antal.
Man instämmer också gerna i förf:s klander af, att bru^hanar få
skjutas om våren långt in under fortplantningstiden. Det är sålunda
ej underligt," om vadarne aftaga i antal med hvarje år. Förf. lämnar
åtskilliga flyttningsdata och andra uppgifter om de olika arterna.
Intressantast är han dock, när han mera fylligt behandlar vissa
fåglars, såsom t. ex. storkens och den mindre kärrhökens (Circus
pygargus), biologi. Storken säges äfven i Ribetrakten ha minskats.
Bland nyare förändringar i faunans sammansättning, som omtalas,
är att svartmesen inkommit med granplanteringarnes anläggning
och uppväxt och tofsmesen ännu något senare. Mindre nyttiga
ny-förvärf är skatans inflyttande omkr. 1912 och den grå kråkans 1913.
Båda dessa, men isynnerhet den senare komma att, såsom det redan
visat sig, gå illa åt andra fåglars ägg och ungar. Man läser
sålunda med intresse det omväxlande innehållet, äfven om någon gång
identifieringen kan förefalla något osäker. Äfvenledes skulle
nomenklaturen ej sällan kunna gifva anledning till anmärkning efter
nutida begrepp.
P. Skovgaard: Den sorte Stork særlig i Danmark. Viborg 1920.
F. V. Backhausens Bogtrykkeri. 56 sidor med talrika bilder.
När man får denna vackra och intressanta publikation i sin
hand, är nog den första känslan öfverraskning och förvåning öfver
att i nutiden tillfälle skulle kunna yppa sig att åstadkomma något
dylikt och att Danmark ännu har en relativt så stor rikedom på
denna präktiga fågelart. Men lika säkert är nästa känsla en stor
glädje öfver, att så är förhållandet, och när man hinner läsa igenom
boken och se på bilderna, är man också tacksam mot förf., som
gifvit denna intressanta och noggranna skildring af denna stolta
fågel. Förf. lämnar först en öfverblick öfver den svarta storkens
förekomst i andra länder, och denna kunde ju nog i en del
afseenden bragts lite mera up to date genom användandet af
modernare och nyare källskrifter, men detta är ju en bisak, ty det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
