Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 FAUNA OCH FLORA
Gm. Den upptages ej af Hartert bland de palearktiska
fåglarne, men har dock af La Touche uppgifvits t. o. m. från
prov. Chihli. Exemplaret i denna samling är från Kiangsu.
Färgrikedomen hos denna fågel leder tanken på tropikerna.
Den är lavendelblà på ryggen, gående i klar azur på vingar
och stjärt, hvars pennor ha breda hvita spetsar. Hufvudet och
halsen ned öfver kräfvan äro svarta, men på hjässan och
nacken ha fjädrarne långa blåhvita spetsar, som bilda en hufva.
Undersidan är ljusgrå med blå ton, näbb och fötter korallröda.
Af de två stararter, som tillhöra samlingen, är den ena
Spodiopsar cineraceus Tem, en gråbrun fågel med svart,
delvis hvitbrokigt hufvud, palearktisk, den andra däremot, en
mainastare, Acridotheres cristatellus L. är orientalisk. Den
upptages ej af Hartert, ehuru den synes förekomma lite
hvarstädes i de nämnda provinserna. Det är en nästan svart
fågel med en halft framåtriktad tofs vid den gula näbbens bas.
Dessa mainastarar äro särdeles värderade i Kina såsom
burfåglar, emedan de äro ovanligt intelligenta och lätt lära sig att
»tala». Den stenknäck, som finnes i Kina, skall vara en
blekare ras än vår och identisk med den japanska Coccothraustes
c. JaponicusT.S. Detta är dock föga märkbart på de föreliggande
exemplaren. En annan stenknäck med svart hufvud och gul
näbb Eophona melanura har delvis så små mått både på vinge
och näbb, att den kanske bör räknas till den nordliga rasen
migratoria och, som namnet angifver, vara flyttfågel, om
verkligen denna skiljaktighet kan upprätthållas. Denna art lär också
vara en omtyckt burfågel på grund af sin vackra sång.
De enda finkfåglar i föreliggande samling, som äro
alldeles lika äfven här hos oss, äro bergfinken, Fringilla montifringilla
L. och videsparfven, Emberisa rustica, som insamlats både i
Chihli och Kiangsu under flyttningen. Flyttfågel från Sibirien
är också en annan sparf Emberisa elegans Tem , som verkligen
kan förtjäna namnet med sin gula strupe och svarta kräfva
skilda av ett hvitt band. Däremot företer den brunhufvade
ängssparfven så små vingmått, 77 mm., att den måste
hänföras till den ostliga rasen, E. cioides castaneiceps Moore, och
■MHHHI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
