Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
FAUNA OCH FLORA
skildt behandlade arter såsom rörsångare, brunand och
skrattmås äro vanliga häckfåglar inom undersökningsområdet.
Med Närikes slättsjöar förstå vi här sjöarna inom den
egentliga Närikesslätten. Densamma utgöres, som bekant, af
ett särskildt mot väster och söder af väl markerade
förkastningslinjer begränsadt sänkningsområde och sammanfaller till
sin utbredning ungefärligen med de kambrisk-siluriska
aflagringarna härstädes. De sjöar, hvilka det då blir fråga om, äro
i första hand Hjälmaren (västra delen, den s. k. Örebrofjärden
eller, som den äfven kallas, Hemfjärden), Tysslingen samt de
mer eller mindre försvunna Mo- och Kvismarensjöarna. Till
området kunna äfven räknas några smärre sjöar i sydvästra
delen såsom Skärby- och Vibysjöarna, hvilka emellertid ej
varit föremål för särskild undersökning.
En omständighet, som särskildt bör framhållas, är att
ifrågavarande sjöar ligga inom ett silurområde, i detta
hänseende alltså öfverensstämmande med våra andra viktigaste
fågelsjöar, Tåkern och den tyvärr nästan ödelagda
Hornborgasjön. I likhet med dessa äro äfven slättsjöarna i Närike grunda,
delvis igenvuxna och begåfvade med en utomordentligt rik
växtlighet. Anmärkningsvärdt är att densamma når sin
yppigaste utbildning i sydliga och västliga delar af sjöarna, en
omständighet, som beträffande Hornborgasjön och Tåkern af
Söderberg (»Hornborgasjöns fågelliv», arkiv för zoologi, K.
V. A. Sthlm. 1907) sättes i samband med den härskande
vindriktningen. Tysslingen visar i detta fall en slående
öfverensstämmelse med Hornborgasjön, i det att den har sin rikaste
vegetation förlagd till sydkanten. Påfallande är f. ö. båda
sjöarnas långsträckta form, en likhet, som ej torde vara
tillfällig, utan måhända antyder, att sjöarna genomgått en
liknande geologisk utvecklingshistoria. I Örebrofjärden åter
uppträda de väldiga vassurskogarna väsentligen i den afrundade
västliga ändan, och vid Mo- och Kvismarensjöarna gör sig
samma förhållande gällande. Särskildt vid sistnämnda sjöar
är företeelsen påfallande, där i väster utbreda sig stora, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
