Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
FAUNA OCH FLORA
lystachyum som dominerande växt. Bladvassen (Arundo)
intager endast ett mindre område på sjöns västra sida. Då jag
i slutet af maj 1919 genomvadade Mosjöns lägre partier nådde
vattnet i allmänhet en höjd af 4 à 5 dm.
V. och Ö. Kvismaren äro, trots den omfattande reduktion
deras vattenmängd undergått, betydligt vattenrikare än
Mo-sjön. De kunna äfven under sommaren sägas existera såsom
ett slags träsksjöar. Vegetationen är dock så rik att, om
man undantager kanalen med bikanaler, så godt som inga
fria vattenytor på afstånd kunna skönjas. I V. Kvismarens
centralare delar dominerar bladvassen så godt som
fullständigt. Till densamma ansluter sig i periferien en bård af mer
eller mindre bred kärrmark, rik på fräken- och starrarter
{Carex acuta, C. strida, C. goudenoughii, C. vesicaria m. fi.).
I Ö. Kvismaren intager bladvassen företrädesvis den större,
söder om hufvudkanalen belägna hälften af sjön, under det att
den nordliga hälften kan uppvisa en tämligen skiftande
profkarta på olika vattenväxtbestånd. Då vi under en gemensam
utfärd den 5/6 1919 med utgångspunkt från Kvismarens station
närmade oss ifrågavarande del af sjön, tedde sig densamma
på afstånd som ett böljande gräsfält. När vi sedan
genomvandrade området, befanns det dock, att vattnet mestadels
räckte oss till knäet, och här och var fingo vi taga omvägar
för höljor. De mest framträdande vattenväxterna voro
Glyceria aquatica, Butomus umbellatus, Equisetum fluviatile och E.
palustre, Scirpus lacustris, Carex acuta, C. strida, C. vesicaria
samt den ståtliga Carex riparia. Till dessa sällar sig äfven
senare Stratiotes aloides. Såväl Carex acuta som C. strida
bildade ofta ansenliga tufvor, under det att de öfriga växterna
gärna bildade cirkelformiga bestånd, påtagligen stående i
samband med, att nämnda växters rotstockar utbreda sig periferiskt.
Äfven dungar af ovanligt mäktig, ända till 3 m. (ovan
vattenytan) hög bladvass uppträdde härstädes. Inom vissa områden
kunde man med skäl tala om en verklig vassurskog, som
gjorde hvarje framträngande hart när omöjligt. Gammal vass
hade här tydligen af vinden vid högvatten hopvräkts i öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
