Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
FAUNA OCH FLORA
största betydelse äro emellertid arbetena öfver mesozoiska
cycadofyter, hvilken grupp, på senare tid fått ett synnerligen
stort fylogenetiskt intresse.
Genom Wieland’s undersökningar af det storartade
amerikanska materialet och Nathorsts bearbetning af svenska
och engelska former har man tyckt sig finna en möjlighet till
anknytning med angiospermerna, hvilkas uppkomst alltjämt,
som Darwin sade, är »an abominable mystery». Nathorsts
arbeten öfver Williamsonia, Wielandiella, Cycadocephalus och
andra hithörande släkten äro bland hans allra mest
uppmärksammade, och hans afbildningar ha i flera fall redan funnit sin
väg till läroböckerna.
I nära anslutning till sina paleobotaniska undersökningar
nedlade Nathorst ett storartadt arbete på utvecklingen af
riksmuseets paleobotaniska afdelning. Denna afdelning
upprättades på grundval af en del förut befintliga samlingar samtidigt
med den personliga intendentbefattning, som beviljades
Nathorst af riksdagen, och som han tillträdde 1884. Nathorst
ägnade sig med hela sin energi åt att förvärfva nya samlingar
från olika håll, och under hans ledning gick utvecklingen så
fort, att detta paleobotaniska museum numera i fackpressen
framhålles som en ouppnådd förebild.
Nathorsts vetenskapliga arbete vid Sveriges geologiska
undersökning och vid riksmuseet afbröts vid flera tillfällen af
nya resor till de arktiska trakterna. År 1882 återvände han
till Spetsbergen, denna gång i sällskap med G. de Geer. Då
A. E. Nordenskiöld 1883 företog sin bekanta expedition till
västra Grönland, var Nathorst hans närmaste man och förde
befälet, medan Nordenskiöld var frånvarande på sin vandring
öfver inlandsisen. Mest kända för en större allmänhet äro
Nathorsts egna polarfärder 1898 och 1899, som han skildrat
i det populära verket »Två somrar i norra ishafvet». Under
den förra expeditionen kringseglades Spetsbergen, och
dessutom gjordes viktiga undersökningar på Kung Karls land.
Under expeditionen 1899 till nordöstra Grönland undersöktes
Frans Josefs fjord, och därjämte upptäcktes cch kartlades det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
