Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
45
Ett par spetsbergsgäss {Anser brachyrhynchus Baill.) skänktes
år 1914, jämte en del andra värdefulla prydnadsfåglar, till Malmö
stad, af Direktör Lorenz Hagenbeck. De båda fåglarne voro redan
då fullt utfärgade, och det skarpt utpräglade randinönstret på
skulderfjädrarna var då lika markeradt som nu. Någon häckning tänkte
de emellertid ej på förr än i år, då af en kull ägg två ungar
kläcktes. (De öfriga äggen visade sig sedan äfven ha innehållit
half-utbildade ungar.) Ungarnes dundräkt liknade till färgen
fullkomligt grågåsens, men var rikligen dubbelt så lång och yfvig.
Näbb och fötter voro i början af ljust gröngrå färg, liksom hos
grågåsens dunungar. Den blifvande svarta näbbfärgen var ej alls
antydd, t. o. m. näbbnageln ljusare än näbben i öfrigt. Först när
fjädrarne började sticka fram var näbben mörkgrå med det blifvande
röda bandet antydt ofvan af askgrått, på underkäken af gröngrått.
Fötter då pärlgråaktiga. Ungarne ledo synbarligen af värmen och
lågo mest och slöade. Medan dessa ungar helst höllo till på de
grönaste fläckarne eller i det för deras räkning slagna gräset,
sprungo den hvitkindade gåsens ungar hellre omkring på den
af-betade, nakna marken och nappade ur det knappt synliga,
uppspirande gräset. Jag vågar ej afgöra om dessa små kräk redan
äga instinkt att hålla sig på terräng, där de ej falla i ögonen. (Med
de olika CAaradrius-artema.s ungar är det emellertid säkert fallet.
Både sandrullingens och brockfågelns ungar löpa alltid till terräng
af passande färg, om den finns inom räckhåll, för att trycka först
där.) Tyvärr lyckades det ej att hålla lif i de båda ungarne af
spetsbergsgås. Ehuru de fingo extra ransonering af bandtång,
blåmusslor, saltstrandväxter m. m., som bekomma närstående arters
ungar utmärkt, dogo de halfväxta.
Malmö Museum den 10 jan. 1921.
Olof Gylling.
Försenad sädesärla.
Den 2 januari 1921 visade sig härstädes en sädesärla
(Mota-cilla alba). Fågeln föreföll fullt kry och rask, kvittrade belåtet,
och något fel kunde jag ej upptäcka å vare sig fötter eller vingar
vid uppfloget. Visserligen ha hela hösten och vintern varit ovanligt
blida, men i medio af december i fjol låg dock elt tunt snötäcke
oafbrutet i omkr. 10’dagar, hvarför det torde vara anmärkningsvärdt,
att fågeln kunnat kvarlefva ända tills nu.1 De sista exemplaren af
de flyttande skarorna observerades här de första dagarna i oktober.
Mörrum, Blekinge, januari 1921.
Folke Hanström.
1 Det är ej så ovanligt, att sädesärlor söka öfvervintra i södra Sverige
på gynnsamm lokaler.
Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
