Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
FAUNA OCH FLORA
Några små episoder ur sorkarnas lif.
Under en vistelse vid Ångermanälfvens öfre lopp ofvanför
Mal-gomaj sommaren 1919 hade jag tillfälle se ej blott rikligt af
fjäll-lämlar utan äfven upprepade gånger stora vattensorken,
vattennäbb-musen samt i en förvånande mängd rödryggade gråsidiga sorkar.
Rörande de sistnämnda kan jag meddela några episoder af ett
visst intresse. Första kvällen (eller rättare sagdt morgonen ithy att
vi under flugfiskeperioden på öring och röding afsluta fisket
omkring kl. 12 — 2 f. m. och intaga vår middag kl. 4—6 f.
mputan-för tältplatsen vid öfre Bielite, då vi just hunnit till kaffet och
rökverket, kom en liten gnagare kilande och satte sig ett par meter
från oss för att studera våra personer. Efter en stunds funderande
sprang han fram mellan ett par stenar, som utgjorde mitt högsäte,
och började smaka ostkanter, potatisskal, delar af kokt fisk och
tappade brödsmulor, som fallit från de rikes bord. Hvarje den
minsta rörelse från vår sida föjdes af en ögonblicklig reträtt någon
eller några meter i de upptrampade sorkstigarna i riset. Redan
andra dagen reagerade djuret, en rödbrun skogssork, endast föga
för försiktiga rörelser och icke alls för rösterna. Knäckebröd
föredrogs framför all annan spis. Tredje dagen lyckades jag få honom
att taga små brödbitar ur handen. Fjärde dagen kom en mindre,
något mer än halfvuxen unge med den större sorken, men denne
lyckades jag aldrig förmå att äta ur handen. Första kvällen vi
ankommo till vår senare tältplats vid södra ändan af Bielite möttes
vi af en ny rödbrun skogssork, som visserligen blef så tam, att han
föga reagerade för röster och rörelser, men aldrig kunde förmås
att taga ur hand. Denne höll oss regelbundet sällskap vid
måltiderna och tvang oss att säkerställa bröd och ost m. m. dylikt
genom särskilda anordningar, ty eljest gjorde han allvarliga ingrepp
på våra förråd. Hvad de små kräken åto var ej mycket, men de
brödbitar, som de under vår stora munterhet släpade iväg, blef till
slut en faktor att räkna med.
Smaksinnet var tydligen ganska väl utveckladt. Bröd och
ostkanter voro älsklingsrätterna. Af stekt eller kokt fisk ansågs
endast »pupillen», d. v. s. ögonlinsen (som en hvit ärta) ätbar.
Mjölet var oåtkomligt 1 Potatisskal och andra rester af kokt potatis
lockade föga. Ej heller tycktes rå potatis utöfva någon större
lockelse.
Växiö i januari 1921.
Rob. Nicolin.
En ny salamanderform i Afrika?
Enligt ett meddelande till Pariserakademien skulle M.
Chaba-naud ha funnit en larv af ett salamander- eller vattenödleliknande
djur i skogsregionen i södra franska Guinea ej långt från gränsen
till Liberia omkring 300 m. ö. h. Beskrifningen af sagda djur är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
