Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 FAUNA OCH FLORA
gånger har det händt, att han snuddat vid mitt hufvud. Är
vassen kring boet hög, blir man ofta besvärad af vasstråna,
som piska ens ansikte på grund af luftdraget, som uppstår
vid blåhökens svängar. Trots att man af hannens beteende
kan sluta sig till, hvar boet är beläget, brukar man dock få
gå ganska länge på platsen, då honan ligger mycket fast på
äggen. Ofta har jag på två meters afstånd kunnat se henne
trycka sig alldeles platt i boet. Märker hon sig då upptäckt,
flaxar hon upp med hängande ben och skrikande sitt
»kick-ick-ick-eck-eck-eck». Ibland sparkar hon vid uppfloget till ett
af äggen, så att det rullar af boet.
Då hannen ser, att boet är upptäckt, blir han ännu argare
än förut. Honan är däremot ej fullt så närgången och sätter
sig ofta skrikande i en trädtopp. Skulle det inträffa, att
hannen ej är tillstädes vid boet, är dock honan nästan lika
närgången. Kommer hannen med fångst, under det att man
besöker boet, händer det ofta, att han kastar ifrån sig bytet.
Då man aflägsnar sig från boet, följes man hela tiden af
hannen. Sätter man sig exempelvis på en tufva några hundra
meter från boet, sätter sig också blåhöken en 30—40 meter
från fridstöraren. Då och då med regelbundna mellanrum låter
han höra sitt gnäggande läte.
Sitter man alldeles stilla, lugnar han sig så småningom,
men gör man den ringaste rörelse, börjar han genast
protestera.
En gång vid midsommartiden i år satt en hanne vid V.
Kvismaren och vaktade på mig. Han hade länge suttit tyst,
men började plötsligt skrika. Då jag vände blicken åt
boplatsen till, såg jag orsaken till hans missnöje. Öfver vassen
flög honan, följd af en annan hanne, som oupphörligt uppförde
den bekanta parningsdansen. Om en stund flög honan ut åt
ängarna, och så länge jag kunde se dem, dansade hannen kring
henne. Den äkta hannen vek emellertid ej ett ögonblick från
sin post.
Har man besökt ett bo ett par gånger, känna fåglarna
genast igen den besökande. Det har flera gånger händt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
