- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sextonde årgången. 1921 /
55

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM FÅGELLIFVET VID NÄRIKES SLÄTTSJÖAR

SS

jag blifvit angripen af blå kärrhökar på platser, belägna långt
från boet. Så t. ex. blef jag genast igenkänd och angripen af
en blåhökhanne på Munketorpsängarna vid Örebro omkring
tre km. från boet.

Däremot bryr blåhöken sig aldrig om slåtterfolk, som ofta
uppehåller sig i närheten af boet.

Större fåglar såsom bruna kärrhökar, fiskgjusar,
rördrommar, tranor, hägrar och t. o. m. kråkor och gräsänder bli, om
de komma för nära boet, genast bortdrifna. Isynnerhet om
våren pläga kråkor besvära blåhöken.

Omkring midten af juni kläckas äggen. Endast i ett fall
har jag sett alla sex äggen gå till. I tre fall ha tre ungar
kläckts, i ett fyra och i ett fem. På grund af att rufningen
börjar med första ägget, äro ungarna mycket olikstora. Till
färgen äro ungarna i början rödgrå, senare ljusgrå. De äro
betydligt spakare än bruna kärrhökungar. Visserligen bruka
de spänna ut vingarna och sparka med klorna, men då de se,
att man ej vill dem illa, lugna de sig snart. Smeker man
dem, bruka de kvittra »pitt-itt-itt-itt» helt svagt. Då man
nalkas boet, och de ej tro sig upptäckta, trycka de ofta i boet.
Om de äro fullvuxna, men ännu ej flygfärdiga, kila de som
små råttor åt alla håll i vassen.

Då alla ungarna utkläckts, plägar honan sitta på ett
bestämdt ställe, vanligen i toppen af någon asp eller videbuske,
där hon väntar på hannen. Denne stryker lågt öfver fälten
och spanar efter sorkar, lärkor o. d. Nästan aldrig ser man
hannen jaga i närheten af boet. En gång har jag sett en
hanne öfver en mil från boet. Då blå kärrhökarna häckade
vid Örebro, brukade hannen flyga öfver fjärden hvarje gång
han skulle ut på fångst, oaktadt de största fälten lågo bredvid
boet. Upptäcker höken något i gräset, gör han en
tvärvändning och störtar kvickt ned. Slår han miste på t. ex. en lärka,
ser han noga efter, hvar hon sätter sig, och söker göra om
försöket, hvilket dock vanligen misslyckas.

Vid Mosjön kom en gång en hanne med snabba vingslag
flygande förbi mig. Plötsligt lyfte en starflock alldeles framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1921/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free