Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FISKAR NYA FÖR DE NORDISKA FARVATTNEN
77
genom ögats framkant. Munspringan är nästan vågrät.
Tänderna äro små och finnas endast på käkarne. Ryggfenan är
mycket lång, så att dess bas har en längd motsvarande fiskens
halfva totallängd, och den börjar öfver bröstfenornas främre
tredjedel. Den är öfverdragen af en tjock fjällig hud, som
alldeles döljer de främsta strålarne, och af de andra sticka blott
spetsarne fram ur denna hudslida. Analfenan liknar ryggfenan,
men är föga mer än hälften så lång. Bröstfenorna äro
tämligen korta; deras längsta strålar äro godt af hufvudets halfva
längd Bukfenorna äro ännu något kortare än bröstfenorna.
Stjärtfenan är något inskuren. Sidolinien bildar en långsträckt
båge framtill, men blir rak öfver analfenans början. Färgen
(i sprit) är mörkbrun.
Med den kännedom, man har om denna fisks utbredning,
är dess förekomst vid Danmarks kust ganska märklig.
Den har länge varit känd från Medelhafvet och blef
beskrifven och afbildad redan 1554 af Rondelet, som kallade den
Pompilus. Utanför Nizza är den allmän, men säges eljest vara
sällsynt.
I Atlanten har ett exemplar fångats 1888 utanför
Massachusetts. Däremot har den oftare iakttagits i Atlantens
östra del, i söder till Madeira och i norr till England, hvarest
den oftast fångats utanför kanalens södra mynning samt söder
och väster om Irland. Kringströfvande exemplar ha träffats i
Nordsjöns västra del så långt i norr som vid Aberdeen. Men
i östra Nordsjön var detta fynd vid Blokhus i nordvästra
Jutland det första, och det är ungefär på samma breddgrad som
Aberdeen.
Centrolophus niger säges vara pelagisk till sitt lefnadssätt
och därmed stämmer, att den vid södra England i regel fångas
af fiskare, som utanför kusten idka makrillfångst dels med
ränndörj, dels med drifgarn. Den har också tagits på
laxdrif-garn. Den anses också sällskapa med större pelagiska fiskar
och har flera gånger iakttagits följa stora hajar på samma
sätt som lotsfisken (Naucrates) gör. Äfvenledes lär den följa
skepp och vrakgods och på dylikt sätt närma sig kusten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
