- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sextonde årgången. 1921 /
78

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det danska exemplaret är 400 mm. från nosen till
stjärtfenspetsarne och det öfverensstämmer väl med beskrifningar
i den engelska ichthyologiska litteraturen (Day, Regan m. fi.).

Af Centrolophus-släktet äro tre arter kända, nämligen
förutom C. niger (äfven kallad C. pompilus), C. maoricus Ogilby
från Nya Zeeland och C. britannicus Günther.

Den sistnämnda beskrefs efter ett uppstoppadt exemplar
från Cornwall i British Museum. Enligt senare uppgifter är
detta exemplar dåligt uppstoppadt, så att man ej kan taga
tillförlitliga mått på det, men det liknar C. niger. Man har
likväl bibehållit arten, emedan antalet strålar i de opariga
fenorna är något olika.

                 C. niger          C. britannicus

Ryggfena          37–41          45

Analfena          23–25          30

Nyligen har den isländske zoologen B. Sæmundsson menat
sig ha återfunnit C. britannicus, i det han för dit ett exemplar,
som 1905 dref i land vid Grindavik på södra Island. Han har
lämnat beskrifning och afbildning af detta, men säger tillika,
att analfenans strålar blott äro 25, under det att ryggfenan
har så många som 46. Då sålunda den enda skillnad, som
förut kunnat uppvisas, till hälften d. v. s. med afseende på
analfenans strålantal bortfallit, anser Prof. Jensen, att C.
britannicus
sannolikt bör betraktas som synonym till C. niger.

*



Trots de svagt utbildade tagggarna plägar familjen
Stromateidæ ställas i systemet i närheten af taggmakrillerna,
Carangidæ. Den kanske mest märkvärdiga egenskapen hos dem är
att matstrupen bakom svalgbenen är väpnad med tandutskott
De hithörande fiskarna tillhöra mestadels varma haf och äro
pelagiska.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:55 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1921/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free