Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FLYTTFÅGLAR
Q!
Hvad som talar för denna teori är för det första, att de
vadare, som flytta från Ishafskusten öfver Onega, Ladoga och
Finska viken, icke äro särdeles allmänna på dessa ställen1,
emedan de otvifvelaktigt i stort sedt flyga öfver dem, mestadels
nattetid. Flera af dem äro endast få gånger funna vid Finska
viken, och de, som stanna öfver på Öland, äro ett fåtal af de
ofantliga mängder, som utanför Ölands ostkust flytta förbi.
Våra lappländska vadarskaror hafva icke heller någon
mellanliggande plats att i större mängd uppehålla sig på. För det
andra flyga dessa fåglar under flyttningen så oerhördt fort, att
afståndet mellan t. ex. Lapplands träsk och Sleswig—Holsteins
västkust icke blir så öfverväldigande.
De fåglar, som passera Öland, se allt annat än uttröttade
ut, men om en flock af dem slår till på stranden, märker man,
att något försiggår hos fåglarna. De intaga genast
hviloställning och stå med indragna hufvud hela dagen utan att intaga
föda. Smyger man sig inom skotthåll för dessa fåglar och
fäller ett par, fortsätta de öfverlefvande med svindlande fart
sin afbrutna resa. Men hos de skjutna skall man finna, att
magarna äro tomma så när som på några småstenar.
Hafva fåglarna varit i land på Gottland eller norra Öland,
hafva de mat i sina magar, och dessa fåglar börja också
genast att äta.
Detta förhållande tyder på, att ett hvilotillstånd inträder i
matsmältningsorganen under resan. Kanske för att all kraft
skall kunna koncentreras på andra organ, hvilkas
prestationsförmåga måste stegras till det yttersta.
Af alla vadare är det storsnäpporna, glutt-, svart-, skogs- och
grönbenta snäpporna, som i största antal stanna öfver på Öland.
Däremot går myrspofven sällan i land, och af gamla storspofvar
på långfärd har jag under de somrar jag vistats på Öland
aldrig sett en enda slå ned. Vanligen flyga de högt öfver ön.
Däremot samla sig de unga spofvarna av båda arterna,
stor-och småspofvar, ofta i stora flockar på ängarna för att äta
gräshoppor och vårtbitare.
1 Enligt meddelande från J. A. Palmén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
