- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sextonde årgången. 1921 /
92

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 FAUNA OCH FLORA

I allmänhet är det ungfåglar af alla arter, som mest stanna
öfver. Det stora sträcket går dock så långt från land, att man
från stranden ej ser mycket däraf. Därtill bidrar äfven, att
fåglarna flyga så nära vattnet, att de äro svåra att urskilja.

Något varierande är vadaresträcket alltid. I forna tider
gick en stor del därav mellan fyrplatsen och den närbelägna
Sälholmen.1 1886 voro få flockar synliga från Sälholmen, 1891
knappast någon. 1895 däremot gick en icke obetydlig del af
sträcket visserligen utanför, men dock fullt synligt från denna
holme. Den ena dagen kan man se tusen sträckande fåglar,
den andra knappt hundra.

Det är dock alltid ett rikt vadarelif vid stranden. Utom
de hemmahörande vadarna finnas åtskilliga gäster, som af en
eller annan anledning stannat öfver, och dessa tillsammans
kunna bilda ett betydligt sällskap, som ger betraktaren nog så
mycket att skåda, om han också icke får se något af de
skaror, som ett stycke till hafs draga fram öfver det glittrande
vattnet.

Om man betraktar Vråkarnas ofvan omtalade sätt att draga
nytta af medvinden, får man äfven en god bild af våra
natt-flyttande småfåglars beteende.

En hel del af dessa flytta om dagarna så småningom mot
söder från den ena för dem lämpliga platsen till den andra.
Men när de uppnått Ölands södra udde, uppehålla de sig där,
till dess lämplig, d. v. s. nordlig, vind kommer. Det är nämligen
omöjligt för t. ex. en liten sångare, en blåmes och ännu mer för
en kungsfågel att i verklig mening flyga öfver Östersjön. De
måste använda vinden till hjälp. Därför samla sig dessa små
fåglar under dagar, ibland veckor i de sydliga lundarna och
bland växterna på stranden. När då den efterlängtade vinden
börjar blåsa, och natten faller på, lyfta de mot vinden, stiga
allt högre och högre i nästan upprättstående ställning med
näbbarna uppåtriktade och de små vingarna oafbrutet
fladdrande blott för att hålla sig uppe. Dansande omkring i
spiralform, men dock mestadels vända mot vinden, låta de sig föras

1 G. Kolthoff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1921/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free