Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEZIRA TREMUL/E (GERMAR) OCH DESS FÖREKOMST I SVERIGE I I I
alla förhållanden kan det nu anses säkert, att Ancylussjöns
ytvatten var sött, och då det är troligt, att de nämnda arterna
ej invandrade under den senglaciala tidens slut, utan först
under Ancylustiden, bör således vid försök att utröna deras
motståndskraft mot vattentransport sött vatten användas. Von
Hofsten, som i den nämnda uppsatsen äfven något kommit
in på frågan om de värmefordrande arternas invandring,
ansluter sig icke till den af Wahlgren antagna uppdelningen i två
skilda perioder, utan antager, att äfven dessa värmefordrande
arter kunnat inkomma redan mycket tidigare, under
Ancylus-periodens tidigare del. Munthe’s skäl för en andra
landförbindelse äro nämligen, som Hofsten framhåller, betydligt
svagare än för en första och synas ej heller af Munthe själf
tillmätas så stor betydelse. Härtill kommer, som Hofsten äfven
påpekar, att det är svårt att tänka sig en så stor regression
af Ancylussjön, att Gottland ånyo kom i förbindelse med
kontinenten.1 Att klimatet tillika mycket hastigt förbättrades och
redan tidigt kunde tillåta invandring af äfven utprägladt
xero-fila och xeroterma element, bevisas af den hastiga
isafsmält-ningen. Hela frågan hänger naturligtvis på, huruvida
geologiskt säkra bevis kunna erhållas för en andra landförbindelse.
Från djurgeografiskt håll finnas, som Hofsten framhåller, inga
fakta, som för att kunna förklaras oundgängligen fordra en
dylik förbindelse. Äfven Wahlgren antog också till en början,
som nyss nämndes, att alla xerotermerna inkommit under den
tidigare, säkert konstaterade förbindelsen.
För att återvända till ämnet efter denna afvikelse, som
jag emellertid i detta sammanhang ansåg kunde hafva sitt in-
1 Mot ett dylikt antagande af flera »landhöjningsvågor» synes även Högbom
i ett 1920 utkommet och 1921 i bokhandeln som separat tillgängligt arbete vilja
vända sig (p. 137—138; se litteraturförteckningen). I en tidigare uppsats (1919)
har han lämnat några intressanta diagram öfver nivåförändringarna, hvaraf bl. a.
framgår, att St. Bälttrakten under hela den postglaciala tiden (således äfven under
Ancylustransgressionen) legat högre än nu. Under slutet af Ancylustiden låg
landet där 30—40 meter högre än nu, såsom visas av submarina mossar och
floddalar. För Kalmartrakten var emellertid den negativa strandförskjutningen
enligt diagrammet högst obetydlig; möjligen låg landet något högre än nu, men
hur mycket låter sig ej exakt afgöras. Detsamma torde gälla för Gottland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
