Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
FAUNA OCH FLORA
jag vid norra Guaso Nyiro år 1911 fick skjuta de exemplar,
som finnas i Riksmuseet. Denna art, som är betydligt större
än alla andra zebror, igenkännes lätt på sina stora,
hårfransade öron och sina talrika smala strimmor, som löpa
vertikalt öfver hela bålen till landen. Hos denna art är teckningen
på sistnämnda parti också af en alldeles säregen typ. Ett
hvitt fält omgifver nämligen där den svarta ryggstrimman, och
kring detta äro smala mörka strimmor ordnade koncentriskt
ehuru något oregelbundet. På ländteckningen kan man
sålunda genast särskilja de olika typgrupperna bland zebrorna.
En annan egendomlighet, sannolikt af atavistisk natur, hos
Grevyzebran är, att den kraftiga ståndman, som den har på
halsen, i synnerhet hos yngre djur, kan följas ganska tydligt
längs hela ryggstrimman till svansroten. En annan
ålderdomlig karaktär hos Grevyzebran är, att den främsta af
prämo-larerna, som hos andra hästdjur är reducerad och håller på
att försvinna, här är synnerligen väl utvecklad. Grevyzebran,
som på suahilispråket heter »kangani», har äfven ett helt
annat läte än kvaggazebrornas skall. Det är svårt att återgifva,
men är på en gång mycket starkt ljudande och ohyggligt.
Om vi nu, sedan de olika typerna af zebradjur
genomgåtts, återvända till den manlösa zebran från Bor och fråga,
hvart den hör, så är det ju lätt att se på bifogade bild, att
den är en medlem af kvaggazebrornas grupp.
Teckningsmönstret visar mycket stor öfverensstämmelse med den på
Ostafrikas höjdplatå lefvande Grants zebra. De olikheter, som
egentligen äro synbara, äro följande. Det svarta, särskildt på
framfötterna, sträcker sig från hofven högre upp öfver
hasleden. Öronen äro på baksidan nästan helhvita, blott med
en obetydlig skuggning mot spetsen. Vidare finnas
skuggstrimmor i det ljusa på bakdelen. Sistnämnda egenskap visar
sig dock hos andra raser kunna variera, så att den har föga
betydelse. Det viktigaste är dock naturligtvis den så godt som
fullständiga saknaden af lugg och man hos zebran från Bor.
Det finnes blott ett svagt rudiment häraf. Det beror nu på,
om denna egenskap är konstant eller om den blott är tillfällig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
