Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÅNLÖS ZEBRA
181
Detta kan ju ej afgöras på ett enda exemplar, men enligt
meddelanden, som Baron Erik Leijonhufvud erhållit, skötos
samtidigt med denna zebrahingst äfven sto och föl, hvilka
likaledes voro manlösa. Härigenom vinner denna egenskap
väsentligt ökad bärkraft. Särskildt blir detta fallet, om man
tager hänsyn till härstamningen från en afkrok af zebrornas
normala utbredningsområde, och man kan därför lätt bli frestad
att anse zebran från Bor som en säregen ras, Equus borensis.
Det är dock tvenne omständigheter, som tala mot saken.
Den ena af dessa är en uppgift af Lydekker, att i British
Museum Nat. Hist. finnes en uppstoppad zebra, hvars
ursprung säges vara »near Lake Baringo», och denna zebra
skall ha dåligt utvecklad (»scantily developed») man samt
öronens baksida hufvudsakligen hvit. Detta är ju alltså
Bor-zebrans kännetecken. Nu ligger ju visserligen Lake Baringo
afsevärdt sydligare, men »near» är ett tänjbart ord, hvarjämte
man kanske ej har så full visshet om precisa lokalen, ty
djuret ifråga är inköpt. Samma uttryck «near Lake Baringo»
står f. ö. äfven anfördt af Lydekker för ett exemplar af
Cun-nighams zebra, som bör ha ostligare utbredning. Det är
sålunda ej alldeles otänkbart, att den förstnämnda zebran i Brit.
Mus. är från en trakt norr om Lake Baringo, där öfvergångar
mellan Grants zebra och Bor-zebran förekomma. Det andra
uttalandet, som ofvan åsyftats, är ett yttrande af Roosevelt
och Heller, att Grantzebrans man aftager i storlek eller
»nötes bort» hos gamla hingstar. Då Borzebran både som sto
och föl saknar man, har detta alltså ingen tillämpning i detta fall.
Skulle dock trots allt zebrorna i trakten af Bor ej
konstant sakna man och sålunda ej bilda en lokalras med
detta kännetecken, är det i alla fall en synnerligen märklig
sak, att en för alla hästdjur så typisk egenskap, som manen
är, fullständigt felslår hos en individgrupp på det sätt, som
här omtalats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
