Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 FAUNA OCH FLORA
mått 86 cm. från nosspets till anus och 128 cm. från nosspets
till svansspets.
Idisslarne representeras på Kamerunberget förutom af
buskbockar af släktet Tragelaphus af flera arter af tofsantiloper,
Cephalophus. Den minsta af dessa den gråblåaktiga C.
mela-norheus är knappt så stor som en hare. Det är negrernas
»isello». Därnäst i storlek följer »bindi», C. ogilbyi Waterh.
Detta är en rödgul antilop, brun på halsen och nosen, men
med pannan och den välutvecklade tofsen på hjässan klart
roströd. Strax bakom bogarne koncentreras det bruna på
halsen till ett svart ryggband, som är bredast i ländregionen,
men sen smalnar bakåt, ehuru det kan följas ut på den smala
svansen, som slutar i en liten, ofvan svart under hvit tofs.
Höjden öfver bogen är mellan 50 och 56 cm. Sistnämnda
mått har dir. Waldau tagit på en bock, hvars längd från nos
till svansrot var 93 cm. Dess omkrets bakom frambenen var
61 cm. och framom bakbenen 67 cm. Hufvudets längd till
basen af de korta koniska hornen var 22 cm. Denna
tofsantilop är sannolikt den, som har största värdet för
kolonisterna, då det gäller att få något kött ur skogen. Den
beskrefs från Fernando Po redan 1838, men det blef först mycket
senare bekant, att den också fanns på fastlandet. Emellertid
ha engelska zoologer velat särskilja fastlandsformen som en
särskild ras. Denna, som de mena särskilda ras, har fått
namnet brookei, och den uppgifves af Thomas och Lydekker
skilja sig från den äkta ogilbyi därpå, att den skulle ha håren
på halsens öfversida längs 7,5—8 cm. riktade framåt i stället
för bakåt, vidare skulle den svarta ryggstrimman ej räcka ut
till svansen, utan sluta omkring 7—8 cm. framför svansroten.
På intet af åtta.nu af dir. Waldau skänkta skinn från Kap
Debundscha kunna dessa särmärken iakttagas, utan håren på
halsens öfversida äro hela vägen riktade bakåt, och den svarta
ryggstrimman kan följas ända ut till svansspetsen. En tredje
karaktär skulle bestå däri, att lemmarne hos -»brookei» äro
ljusa ända ned till klöfvarne, men hos ogilbyi svartaktiga på
framsidan. Detta synes vara en växlande egenskap, i det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
