Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
FAUNA OCH FLORA
med förkärlek), och högeligen anmärkningsvärd är den
absoluta bestämdhet, hvarmed mycket erfarna fångstmän bekräfta
sina påståenden i detta afseende. Andra hålla emellertid före,
att endast pipig våris af sådan tjocklek kan af själen
genomborras, och detta förefaller onekligen rimligare. Vikaren
föredrar sådan is, som är flere gånger sönderbruten och åter
sam-manbakad och hopfrusen. Den består sålunda af olika tjocka
partier, och dess undre yta är säkerligen mycket ojämn; svårt
torde därför vara att afgöra, hurudan isen varit på den punkt,
där ett hål upptagits. Men att vikaren har en förvånande stor
förmåga att genomborra isen, står i hvarje fall fast, och som
ganska belysande kan följande berättelse af en god iakttagare
(V. Sj — dt) anföras. En liten vikare med ett troligen ett par
veckor gammalt svårt sår i ryggen hade gått upp på 1 Va fot
tjock is genom ett nyupptaget hål (eller möjligen en utsvarfvad
blisa) och utmattad lagt sig vid detta och blef där skjuten.
Ett gammalt hål var det icke, ty i den kvartersdjupa snön
fanns ingen »tomt» eller annat tecken till att en själ förut
legat där; ingen iskant, som kunde tyda på att endast en senare
bildad tunnare is blifvit genombruten, fanns i hålet. Även om
man i motsats till meddelaren antar som det sannolika, att
endast en blisa utsvarfvats, så måste ju äfven detta anses
som en märklig prestation af ett ytterligt blodfattigt och
dödssjukt djur, och det ger en föreställning om hvad själen med
fulla krafter förmår. I hvarje fall är ju dock klart, att klornas
afnötning måste sätta en gräns för hvad han kan uträtta,
framför allt i kärnisen. Somliga mena ju, att klornas arbete
underlättas genom djurets heta andedräkt, som tinar upp isen
och gör den porös, men svårligen torde detta kunna spela
någon afsevärd roll. En sak, som ock synes svår att förklara,
är, huru själen kan få luft under den tid, som måste åtgå för
öppnande af ett nytt hål i tjock is. Somliga anse, att hålen
upptagas på ställen, där sprickor genomsätta isen, genom
hvilka själen kan andas; detta synes dock vara möjligt, endast
om isen genom tryck från sidorna är upplyftad så mycket, att
vatten ej står i sprickan. Andra antaga, att själen, som rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
