- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sjuttonde årgången. 1922 /
19

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

METODER FOR STRU1SJAKT BLAND AFRIKANSKA FOLK I 9

De sticka, enligt Hildebrandt1, förgiftade pilar mellan äggen,
så att spetsarna täckas med sand. När fågeln kommer för
att lägga ägg eller för att rufva — hvilket ju förrättas af båda
könen — sårar han sig och dör »efter några få ryckningar».

Alldeles samma metod fann jag tillämpad af akamba i
Engelska Ost-Afrika.

Bakhåll anordnas äfven mycket ofta vid vattensamlingar,
dit strutsen går för att dricka. Fordom, då bushmännen mera
än nu ägde gevär, brukade de ladda dessa med grofva hagel
istället för med kulor och siktade på fåglarnas halsar. På
detta, efter våra begrepp, föga jägarmässiga sätt kunde inan
fälla flera stycken i ett enda skott (Andersson).

Fritsch omnämner, huru de infödda jägarna i Syd-Afrika
månader i sträck ströfva omkring på strutsjakt, under de
största strapatser, som fullständigt skulle utmatta och ned-
bryta en europé. De observera noga fåglarna, taga reda på
deras bon eller de »saltpannor», där de bruka dricka, och
skjuta dem ur bakhåll, för det mesta på mycket kort afstånd.2

Många sydafrikanska folk äga stor öfning uti att döda
fåglar medelst kastkäppar eller kastklubbor. De senare bru-
kas ej sällan vid strutsjakt. Härvid vinnes den fördelen, att
fjädrarna ej taga skada genom nedblodande. Andersson näm-
ner (efter Harris) att boranna-bushmännen drogo ut i stora
jaktpartier och kastade klubbor af noshörningshorn mot strut-
sarnas ben och så lyckades fälla dem."

I trakter, där infödingarna förfoga öfver snabba riddjur,
hästar eller kameler, dödar man — af fruktan för att fjäd-
rarna skola fördärfvas genom ett skott — gärna strutsen med

1 Ethnographische Notizen uber die Wakamba und ihre Nachbaren. Zeitschr.
f. Ethnologie 1878, s. 384.

2 G. Fritsch, Drei Jahre in Sydafrika. Breslau 1868, p. 291.

3 I vårt Etnografiska museum finnas 3 st. kastklubbor af rhinoceroshorn
(Inv. 1845, n:r 640, 698, 722), hemförda af J. Wahlberg från »kaffrerna». De
»användas för jakt på mindre djur», och voro enligt W. redan på hans tid re-
lativt sällsynta i Kafferlandet. Tyvärr är det under museets nuvarande magasi-
neringstillstánd omöjligt att få fast på dessa klubbor, hvarför de här ej kunna
närmare beskrifvas eller afbildas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1922/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free