Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDRENENS SISTA FÖREKOMST I VART LAND 5 I
remmar af, dels bössremmar, dels till andra ändamål. Af dessa
remmar ha en del varit i bruk tills helt nyligen.
Gränsuppsyningsmannen Per Berg i Flötningen har äfven
omtalat, att då han för 15 år sedan var gränsridare i Stor-
sätern (nära Grövelsjön), nyssnämnde Jakob Estensson visat
honom en bössrem, tillverkad af huden från den sist skjutna
vildrenen, och samtidigt uppgifvit, att remmen då var omkring
30 år gammal. Om man beräknar, att det åtgick 2 å 3 år
innan huden var färdigberedd, stämmer denna uppgift väl öfver-
ens med Esten Jakobssons tidsuppgift. Detta sista f. ö. nämndt
endast för att styrka uppgiften ifråga.
Per Mickelsson i Huskläppen, född år 1859 och närmaste
granne till Grövelsjön, erinrar sig väl, när hans fader, Mickel
Mickelsson i Huskläppen, sköt vildrenar. Den sista hade han
skjutit i Storvätteshågna (f. ö. Dalarnes högsta fjäll, 1204 m.,
i nordligaste delen af Idre socken) i sällskap med Simon Hans-
son i Löfåsen, efter hvad meddelaren trodde i slutet af 1860-
talet.
Samme man berättar vidare, att han hört lapparna omtala,
att de efter sagda tid skjutit vildrenar, som blivit inblandade
med deras renar, något djur för hvarje år ända till år 1878.
En av de sista skulle lappmännen Holm Lars och Jonas Mår-
tensson fått tag i på det sättet, att vildrenen och en tamren
stångats och så väl fastnat ihop med hornkronorna, att de ej
kunde komma loss från hvarandra. Lappmännen hade häri-
genom kommit dem så nära, att de kastat »horntärn» (kast-
tömmen eller lasson) på djuren och dragit vildrenen till sig
samt slaktat honom på vanligt sätt.
Som synes af dessa uppgifter, skulle vildrenen ha före-
kommit inom Idrefjällen, längst norrut mot norska gränsen,
ända till år 1878. I Nipfjället och de östra delarna af Idre
tycks den ha varit försvunnen rätt långt före denna tid. Möj-
ligen kan den misstanken framkastas, att lapparnas uppgifter
skulle röra sig om förvildade tamrenar. Någon direkt anled-
ning att misstänka ett dylikt förhållande finnes emellertid icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
