Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 FAUNA OCH FLORA
särskildt med hänsyn till dessa trakters belägenhet alldeles
invid norska gränsen.
Ännu en minnesgod åldring har jag åtsport i denna sak,
nämligen Knut Halvarsson i Grötholen, Idre, född den 29 maj
1329 och gemenligen »Gröthol-Knut» kallad. Han är trots sina
93 år ännu pigg och kry till både kropp och själ.
I Föreningens för skidlöpningens främjande årsbok »På
Skidor» 1921 har jag upptecknat en del af denne åldrings
minnen och upplefvelser, till stor del berörande jakt å stor-
vildt, och tar jag mig här friheten ordagrant återgifva ett
och annat ur nämnda berättelse, i hvad det rör vildrenen, all-
mogens jakt på densamma och dess förekomst inom Idre.
»Han (Knut Halvarsson) var i yngre år en stor jägare och
fiskare. Han säger sig hafva dödat minst 21 älgar, 1 vildren
(år 1849) vid Dreflagen och 1 björn (1859) vid Byggningån.»
— — — — »Ett af Knuts första jaktminnen hänför sig till
år 1842. Han var då omkring 14 år gammal. Historien fram-
häfver, om ej annat, skogsbons förmåga att svälta och frysa.
Strax före jul upptäckte han, att en hop på 16 stycken
’vildsömmel’ d. v. s. egentligen kor af vildren1 — gått
öfver vintervägen mellan Drosbacken och Grötholen vid Öfre
Fulusjön och ’rest’ söderut. ’Gammel-Jakob’ i Drosbacken,
som var 5 år äldre, hade äfven sport nyheten, men som han
saknade bössa, gick han till Grötholen och lånade en dylik af
Knuts far. Knut tog äfven sin mynningsladdare, lade i skinn-
säcken två s. k. ’järnbröd’ (liknande våfflor ehuru af betydligt
gröfre sort) samt en liten bit fårkött — det var allt. Så drogo
bägge åstad utan skidor, trots att snön räckte ’i knäet’. De
bålde jägarne nådde renarna vid en stor myrslog, belägen mel-
lan Öfre och Mellersta Fulusjön, kommo i håll och sköto hvar
sitt skott - - men bommade. Renarna iväg, men uppnåddes
åter vid Räpptjärn, i närheten af stigen mellan Grötholen och
Slötjärnvallen. Då nu pojkarna skulle krypa i håll bakom ett
snöhöljdt vindfälle, råkade Jakob, då han med bössan förde
undan snön, aflossa ett vådaskott. Renarna drogo skrämda
1 På norska kallas kor af vildren för »simier», tjurarna »bukkers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
