- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sjuttonde årgången. 1922 /
53

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VILDRENENS SISTA FÖREKOMST I VART LAND

53

österut. Det var då kväll, och man högg sig en nying samt
öfvernattade invid nyssnämnda tjärn.

Nästa dag fortsatte de, följande ’renssloa’ (rentrampet
eller spåret), men nådde först i kvällsskymningen djuren på
en myr mellan Gammalsätern och Häggesundet (vid de s. k.
Häggehedarna). Renarna hade där rifvit ut en höhässja. Jakob
sköt och fick en ’sömmel’. Djuret flåddes, hvarefter den med-
förda stekpannan fylldes med renblod, och med denna pann-
kaka fingo nu de trötta jägarna stilla sin hunger. Den klena
matsäcken var för länge sedan slut. Något smör att steka i
fanns ej med, ännu mindre något mjöl att blanda i ’blodpud-
dingen’. Kaffe var så godt som okänd lyx på den tiden. Åter
en natt tillbragtes vid nyingen. Den färska renhuden fick
tjänstgöra som täcke, och genomtrötta somnade bägge hårdt
trots kölden. Vaknade först på morgonsidan — nyingen var
då slocknad och jägarna så godt som fastfrusna vid den stela
renhuden. — Knut skrattar ännu då han berättar, hvilket arbete
det var att befria sig från denna. — Vägen var nu ej så lång
ner till Österdalälfven, och med hvar sin försvarliga köttbörda
fortsatte de lyckliga jägarna på tredje dagen öfver Häggesundet
och Idre upp till sina hem. Den utan tvifvel ansträngande fär-
den, i djup och lös snö, kan godt uppskattas till 5 å 6 mil.

Vildrenen anses i vårt land ha totalt försvunnit redan på
1860-talet, medan den ännu i dag finns kvar i Norge. — Från
Idretrakterna torde vildrenen enligt Knuts förmodan ha för-
svunnit redan 1852 eller 1853. ’Far till Jakob tog väl den
siste.’ I äldre tider lär man vid en färd t. ex. öfver Fämund-
sjön kunnat möta hela hopar af vildren.»––––— — —

Knut Halvarsson afser tydligen med sin uppgift endast
södra delarna af Idre socken eller trakten kring sitt hem.

- »Som belysande för en gammal jägares be-
drifter kan här nämnas, att Knuts far under ett enda år sköt
2 björnar, 3 älgar och 18 vildrentjurar!» — — —

Huru olika åsikterna tyckas vara rörande vildrenens sista
förekomst i Sverige, torde följande axplockning ur litteraturen
bäst visa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1922/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free