Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7o
FAUNA OCH FLORA
höjden av dess spets är mera än 61 % af densammas bredd,
under det att Locknesjösmärlingen snarare kan sägas ha en
låg och bred nosspets. Dennas höjd är nämligen hos de flesta
af de föreliggande exemplaren blott mellan 50 och 53 % af
bredden. I ett afseende erinrar Locknesjösiken om Ringsjöns
blåsik, Coregonus nilssoni, nämligen däri att fjällens synliga
del är ganska bred, och, såsom Lilljeborg formulerar saken,
ha fjällen närmast öfver och under sidolinjen under ryggfenans
början den blottade delens höjd icke dubbelt större än längden
af samma del. Dock äro fjällen hos Locknesjösiken ej så starkt
och tydligt afrundade som hos Ringsjöns blåsik, så att de båda
formerna äro lätta att skilja på detta. Dessutom har Ring-
sjöns blåsik enligt Smitt en hög stjärtspole, hvars höjdd är
mera än 36 % af hufvudets längd, hvaremot Locknesjösiken
synes i allmänhet ha detta procenttal omkring 31—35 %. En
låg stjärtspole (under 36 % af huvudets längd) har däremot en
sikform, som af Smitt kallats Coregonus bolmemensis. Typiskt
skulle dock denna ras, som ej blott förekommer i Bolmen, ha
mindre antal gälräfständer eller omkring 28 33. Lilljeborg
framhåller, att flera af de nämnda karaktärerna äro underkastade
variation äfven nosens och stjärtspolens resp. höjd, hvarför
han ej vill erkänna C. bolmeniensis annat än som en form af
C. wartmanni d. v. s. som en »långnosad gråsik».
Denna sik är alltså ett utmärkt exempel på den förvirring,
som råder med hänsyn till de åtskiljande karaktärerna hos
sikarne, eller med andra ord på den utomordentligt rika form-
bildningen bland dessa fiskar. I samband med de yttre karak-
tärernas omgestaltning står ofta ett afvikande lefnadssätt, som
i sin tur har sammanhang med sjöns natur och beskaffenhet.
De långa och talrika gälräfständerna, som dessutom bära en
tät besättning med små sidoutskott, göra tydligen gälapparaten
hos denna sik till en mycket effektiv silapparat äfven för gan-
ska små planktonorganismer, så att fiskens näringssätt häri-
genom är tydligen klarlagdt.
En annan ytterst egendomlig sak med denna sik är, att
den ej hunnit leka slut ännu i midten af februari. Detta visades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
