Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
t39
utom 8 vackra färgplanscher) samt de noggranna bestämningstabel-
lerna underlättas bokens användning äfven för den i entomologiens
hemligheter ej allt för mycket bevandrade. Det ligger ofantligt
mycket mödosamt arbete bakom framställandet af ett bokverk sådant
som detta, och vi kunna ej annat än såsom afslutning på denna
anmälan lyckönska författarna till att så väl ha bragt saken i land.
E. L.
Sven Ekman, Djurvärldens utbredningshistoria på skandinaviska halvön.
Stockholm, Albert Bonniers förlag. Pris 50 kr.
Det är ett stort anlagdt verk, som förf. härmed bjuder på, en
produkt af mycket arbete samt trägna och tidsödande studier af en
omfattande och mycket spridd litteratur. Det är nämligen en stor
mängd af naturforskare och naturvänner, som under en lång tid
dragit strån till den stack, som förf. här byggt upp. För en eller
annan har det kanske synts, att trots allt detaljkännedomen ännu
ej var tillräcklig, framförallt därför, att jämförelsen mellan vår faunas
representanter och de närliggande ländernas ännu ej genomförts på
ett sådant sätt, att fullt säkra slutledningar skulle kunna dragas.
Detta visar sig nog också här och där i det föreliggande arbetet,
men pä det hela taget bör villigt erkännas, att förf. sökt att göra
det bästa möjliga däraf. 1 en del fall måste jag hysa en afvikande
mening mot förf., och några exempel härpå skola anföras, utan att
göra anspråk på att vara uttömmande, ty utrymmet tillåter ej en
alltför lång diskussion.
Förf. indelar sin bok i tre afdelningar, 1. Djurarternas grup-
pering, 2. Orsakerna till den nutida utbredningen. Faunans historia,
och 3. Landets indelning. I den första af dessa använder förf. ej
mindre än 9 faunistiska grupper, hvilka i regel hvar och en äro
ånyo uppdelade i ett antal undergrupper. Trots denna stora mängd
af undergrupper är det svårt att få dem homogena, hvilket är lätt-
förklarligt nog, ty det gäller ju lefvande varelser, hvilka ej till sin
utbredning låta schablonmässigt ordna sig. Det är ju också rätt svårt
att säga, hvar en djurarts, särskildt en fågels, utbredningsgräns går.
Ty dels rycka vissa arter ibland fram ett stycke, kanske rätt långt
för att åter försvinna, dels är det mången gång svårt att afgöra,
om man skall räkna med några mer eller mindre enstaka häck-
ningsfynd eller om man skall rätta sig efter, där artens konstanta
utbredning går. I det fallet finnas också en del ojämnheter. Ibland
torde det nog också ha händt, att förf. missledts af felaktiga upp-
gifter, såsom då han talar om kattugglans förekomst i Jämtland,
hvilka uppgifter utan tvifvel hänföra sig till slaguggla. Snokfyndet
i Jämtland synes ock skäligen problematiskt. Enligt förf:s »egna
efterforskn.» skulle skäggdoppingen »för 25 år sedan» varit »säll-
synt» vid Glan, men den fanns sommaren 1884 i hundratal. Litet
egendomligt verkar det också, att se nötskrikan bland dem som
gå upp i Lappland, men hornugglan bland dem, hvilkas nord-
gräns är förlagd till mellersta Norrland, ehuru den förekommer som
häckfågel både i Pajala och Muoniodalen. Att uppföra sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
