Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
FAUNA OCH FLORA
arter som kärrmes och gröngöling, som ej finnas i Finland, såsom
ostliga utan vidare förklaring torde lätt kunna blifva vilseledande.
Bland de sydskandinaviska arterna uppför förf. naturligtvis med full
rätt igelkotten, men han har en hel del nordliga fyndorter för den.
Om några af dessa säger han, att de ha sin grund i införsel af
detta djur, och detta skulle nog utan tvekan kunna få gälla om alla
platser norr om Dalälfven, ty denna lätt införda djurart har blifvit
utsläppt på en mängd ställen, emedan man trott, att den skulle
utrota råttor eller göra annan nytta.
Rörande lokaluppgifterna för de olika arterna är det ju uppen-
bart, att ej alla sådana kunna vara af förf. kända, och ej heller är
det nödigt i en mängd fall att upprepa alla, som förf. fått reda på,
ty detta kan i ej så få fall förorsaka missuppfattning. T. ex. på tal
om blåkråkan nämner förf. för Östergötland blott tre lokaler Kisa,
Finspång och Åby station. Då någon, som ej närmare känner till
förhållandena, läser detta, får han naturligtvis den uppfattningen,
att denna fågel inom ifrågavande landskap ej funnits på andra stäl-
len. Den var dock ännu på 1880-talet rätt allmän på passande
lokaler, och de hvarest den lefde kvar längst i Linköpingstrakten
äro ej nämnda. Skulle man vilja gå i detalj med lokaluppgifter,
skulle det naturligtvis finnas en mycket stor mängd att tillägga
och äfven korrigera. För kungsfiskaren skulle långt flera platser
kunna nämnas, ty denna art är nu dessbättre rätt spridd i Göta
och Svea lands strömmar och åar, för att nu blott nämna ett exem-
pel på en rarare art. I vissa fall blir en ofullständig kännedom
om en fågelarts häckningsorter vilseledande för förf. själf vid hans
slutledningar. Om han t. ex. vetat, att grågåsen normalt häckar i
Nordmaling, skulle han kanske ej påstått, att denna fågel har så
utprägladt tveklufvet utbredningsområde i Östersjön, alldenstund
denna plats ungefär halfverar afståndet mellan de kända gränserna
mellan de antagna båda områdena, och han hade kanske då mera
tänkt på möjligheten af, att fågeln skulle kunna vara utrotad inom
mellantrakten och sålunda klyfningen ej primär. F. ö. häckar grå-
gåsen ännu åtminstone på tre ställen vid sött vatten i Skåne.
Förf. ställer sig afvisande mot uppgifter om, att näktergalssång
skulle hörts på några ställen norr om artens normala utbredning,
men det är knappt anledning till denna skepsis, ty näktergalen har
faktiskt hörts af kompetenta fågelkännare invid Stockholm flera
gånger under de sista årtiondena.
Vår nötväcka, Sitta europaea Lin., vill förf. anse såsom en
endemisk ras, som skulle »uppstått under postglacial tid» (sid. 140).
Detta torde dock vara något förhastadt, alldenstund en nötväcka,
som ej vid direkt jämförelse kan skiljas från vår, lefver bl. a. i
Ryssland. Grefve von Zedlitz anför t. ex. såsom lokaler för den
år 1920 »Bialowies, Dolsk, Pinsk och Slonim» och Sachtleben
ytterligare bl. a. Ostpreussen, Grodno, Vilna, Livland, Moskwa.
Ibland är den ursprungsbeteckning, som förf. lämnar kanske ej
så lyckad. Stjärtanden säges (sid. 141) vara »öfvervägande ostlig».
Orsaken härtill är dock mindre klar, då arten ifråga häckar t. ex.
i Skottland och på dess småöar, i södra Frankrike och Spanien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
