Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
143
den stora för att ej säga öfvervägande mängd af fåglar, som till-
ryggalägga det mesta af flyttningsvägen nattetid. De torde näppe-
ligen kunna välja. Sä enkel är saken ej tyvärr. Något väljande
af vägar kan f. ö. ej komma ifråga annat än, då fåglarna flytta om
dagen och så småningom. De, som flyga mycket långa sträckor
på en gång och nattetid och dessutom passera stora haf eller hafs-
armar, drifvas nog af andra krafter än valets, ehuru förklaringen
ännu ej är funnen, så att vi måste tillsvidare nöja oss med att
konstatera faktum.
Då förf. talar om sin f. ö. intressanta hypotes, att fjällemmeln
skulle vara en »interglacialrelikt», säger han, att den invandrat till
Skandinavien under interglacial tid, men det skulle i samband där-
med ha varit nöjsamt att få veta hvarifrån den kom. Med af-
seende på förf:s diskussion om, huruvida renen ägt förmåga att
sprida sig söderifrån och uppåt vår halfö torde det vara nog att
erinra, att den ren, som lämnat fossila rester i t. ex. Skåne, var en
tundra-ren, och man har ingalunda rätt att, som förf., skära alla
renar öfver en kam.
I en not på sid 437 säger förf., att jag skulle betraktat den i
klippor häckande hussvalan som en särskild »ras». Detta torde
vara svårt att utläsa ur mitt yttrande härom. Jag har blott talat
om denna svalas västliga invandringsväg, hvari förf. ju f. ö. synes
i viss mån böjd att instämma. Är det ej mera underligt att sätta
i fråga, att de viggar och stjärtänder, som häcka i fjälltrakterna,
eventuellt skulle genom hittills oupptäckta morfologiska karaktärer
vara skilda från dem af motsvarande slag, som häcka i mellersta
Sverige (sid. 513).
Norsen räknar förf. till ishafsrelikterna, men det är väl tvifvel-
aktigt, om detta kan anses nödigt, då denna fisk förekommer än i
dag ej blott i Östersjön, utan äfven i Nordsjön och vidare sydväst
ända till Loire, under det att den i Hvita hafvet och det sibiriska
Ishafvet lefvande norsen räknas som en särskild form, Osmerus
spirinchus. Det skulle nog kunna finnas anledning att yttra ett
eller annat ytterligare om gruppering af arter o. s. v., men det nu
sagda må vara nog. Blott ett litet beklagande må göras rörande
en del inadvertenser med afseende på geografiska namn och orters
läge. Det skulle ej skadat, om förf. reviderat dylika något bättre,
ty det är ju i alla fall fråga om en djurgeografi. Sådana upp-
gifter som (för målen) »Edebysjön nära Hjälmaren» (läs vid Båfven),
»Hanö i Yngaren» (Hanö är ett gods rätt långt från den nämnda
sjön) äro ej lämpliga. Namnet på en f. d. sjö Laxfjärden ses ej så
sällan, men den har varit åker i omkring 30 år eller längre.
Denna anmälan har svällt ut långt öfver det brukliga i denna
tidskrift, men det låter sig lätt förklaras däraf, att det ämne, som
behandlas i föreliggande arbete, ju ligger särskildt nära denna tid-
skrifts arbetsfält, hvilket också framgår af de talrika citat af Fauna
och Flora, som måste göras i. detsamma. Ett så omfattande och
utförligt arbete som detta kan naturligtvis ej undgå att råka ut för
en del misstag, i synnerhet om det sammanställes på så kort tid.
Det är emellertid ej heller rätt att blunda för dem. Dock såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
