Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
FAUNA OCH FLORA
sedt gifva honom rätt. Men däremot synes han lägga stor vikt vid
dygnets maximitemperatur, särskildt med afseende på vissa fåglars
häckning. Det är framför allt middagstemperaturen under juli, som
förf. anser vara utslagsgifvande för en del »arktiska och subarktiska
fågelarter», och han räknar upp 8 dylika. Förut har förf. behandlat
samma ämne, och han medtog då några arter, som han nu ute-
lämnat, måhända med anledning däraf, att jag tagit mig friheten
erinra om, att en del af dessa fåglars häckningszon ej hade samma
sträckning, som den af förf. såsom nödvändig supponerade isotermen
för juli månads middagstemperatur. Äfven rörande några af de
nu uppräknade fåglarna torde man kunna ha rätt att ställa sig tvek-
sam. Uppenbart är att de åtminstone i rätt stor utsträckning öfver-
skrida den af förf. uppdragna teoretiska klimatiska gränsen. Glutt-
snäppan häckar t. ex. långt ned i Ryssland, såsom i Rjäsan, Tula,
Kasan o. s. v. Den smalnäbbade simsnäppan häckar bl. a. på Irland
och enligt Buturlin långt ned i Ryssland. Att sedan förf. något
längre fram i texten äfven synes böjd att hänföra viggen1 till denna
kategori kan endast väcka förvåning, och detsamma gäller om Tringa
alpina. För tordmulen påpekar förf. det enligt hans mening märk-
liga, att dess utbredning nära sammanfaller med en medelmiddags-
temperatur för juni af omkring + 14. Han utelämnar då kolonierna
i södra Östersjön, men ej blott dem, utan äfven de särdeles rikliga
förekomsterna af denna art vid Helgoland, Storbritannien och Bre-
tagne, hvarest väl ej denna medeltemperatur råder, men där det
finnes lämpliga branter för fågeln att häcka i, och det torde ha
större betydelse i detta fall.
Vid sin behandling af fåglarnas flyttning upptager förf. en tysk
forskares indelning af flyttfåglarna i »vintergäster i södern» och
»sommargäster i norden». De förra menar han flytta på grund af
närings- eller temperaturförhållanden, men de senare »på grund af
ett m. 1. m. direkt beroende av solståndet». Detta torde dock vara
att förenkla frågan mer än rimligt. Förf. har nyss förut omtalat
snäppornas snara återvändande söderut, t. ex. svartsnäppans strax
i början af juli. Men då är det ju i dessa vadares högnordiska hem
full dag dygnet rundt, och det synes egendomligt, att de skulle
vara så känsliga, att de begåfvo sig i väg från den ljusa norden
mot den mörka södern, innan ljuset börjat märkbart aftaga på först-
nämnda ställe. Förf. synes också ej tro vidare mycket på detta,
ty han tillägger strax efteråt, att det egentligen blott är ungarna,
som ha »sin vistelse i norden förlagd enligt belysningsfordringarne».
Dylikt är väl mera ord än förklaringsförsök. När förf. talar om
flyttningsvägarna yttrar han bl. a., att fågeln »väljer» den mest till-
talande terrängen. Detta må nu vara i viss mån sant om en del
arter, men det är långt ifrån allmängiltigt. Vi må blott tänka på
1 I en not (sid. 314) söker förf. förringa betydelsen af ett meddelande
om, att alfågeln häckat i Orsa, såsom ej hörande till det normala, men flera
af de af honom omtalade häckningsfenomenen, som skulle bestyrka hans
hypotes, äro lika så utpräglade undantag från det normala. Skall ett undan-
tag ha beviskraft, om det passar, men eljest ej?’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
