Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA BIOLOGISKA SENSOMMARNOTISER FRAN SÖRMLANDSSKÄREN 159
ville gärna under den svåra stormen hålla sig något i lä. Då
det skulle varit ett synnerligen värdefullt förvärf för Riks-
museet att få tag i en alfågelhane i denna dräkt, gjorde så väl
jag som mina kamrater försök att öfverlista honom, men för-
gäfves, han var vår öfverman. Om man sökte närma sig ho-
nom i båt, dök han genast och försvann helt ur vår åsyn i
den upprörda sjön. I vanliga fall var han för försiktig att
komma inom skotthåll från land. Ett par gånger sågo vi dock
på afstånd, att han närmat sig land nog för att han skulle
kunnat nås af ett skott, men om vi försökte i fullt skydd bakom
klipporna smyga oss dit, var han för länge sedan till hafs,
då vi kommo fram. Vi försökte äfven nedkrupna i bergs-
skrefvor trotsande regn och storm ligga i bakhåll för vår
eftersträfvade vän. Resultatet af timmars väntan var att vi
blefvo väl blöta från topp till tå, men alfågeln höll sig under
tiden på mycket respektfullt afstånd. Emellertid hade vi rik-
ligt tillfälle att studera honom med kikarens hjälp. Han sam
med stor snabbhet och dök ofta efter föda gång på gång.
Några bestämda mattider hade han ej, utan tycktes ha så god
aptit, att den kräfde att tillfredsställas när som helst. Han
var rätt länge under vattnet, och om han dök af rädsla, till-
ryggalade han högst betydande afstånd under vattnet. Då han
låg och sam, reste han sig då och då och viftade med sina
vingstumpar, som visade sig alldeles sakna pennor. De voro
dock fullt färdiga och båda lika rörliga, så att han var tyd-
ligen ej vingskjuten. De långa stjärtpennorna saknades också.
Det var sålunda uppenbart, att han just höll på att rugga
vingar och stjärt. Denna iakttagelse har sitt intresse, emedan
den ytterligare bekräftar, hvad jag vid föregående tillfälle fram-
hållit, nämligen att alfågelns dräktombyte och vingpennrugg-
ning afvika från ordningen för dessa lifsprocesser hos andra
andfåglar. Den normala följden är, som t. ex. hvarje jägare
och naturvän känner från gräsanden och dess släktingar, att
efter parningens slut hanarna fälla de små fjädrarna i sin
praktdräkt och anlägga sommardräkt. När denna dräkt är
fullt färdig till sina smärre fjädrar, fällas på en gång alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
