Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
FAUNA OCH FLORA
hos svenska exemplar, och därför äro de svarta spolstrecken
väl synliga. Örontäckarne äro mycket streckade med hvitt.
Tager man hänsyn till storleken så är den ju underkastad
en så stor växling äfven hos våra hökar, att det ej är någon
i ögonen fallande skillnad mellan den nordostliga rasen och
dem. Hos de unga hanarne är vinglängden 310, 319,321 och
329; hos de unga honorna 354 och 359; hos den gamla hanen
335 och hos den gamla honan 378 mm. Det är märkligt, att
de unga fåglarne genomgående äro så mycket mindre än de
gamla. Om detta äfven i framtiden bekräftar sig på ett om-
fångsrikare material, skulle man kunna antaga, att det är en
tillpassning till det nordliga hemvistets korta sommar, att de
unga hökarne visserligen bli fullt flygga fort nog, men fortsätta
att växa äfven under det följande året.
Den här omtalade afvikelsen i teckning och färg synes
alltså vara genomgående och så tydlig, att den berättigar till
särskiljandet af en egen ras af dufhök, som synes ha sitt till-
håll i norra Ryssland och möjligen tillstötande trakter. Jag
har ansett, att det skulle vara lämpligt att kalla den, Astur
gentilis poecilopterus, d. v. s. brokvingad dufhök, ty därigenom
angifves den mest i ögonen fallande olikheten.
Då det är fråga om en geografisk ras, ligger det i sakens
natur, att öfvergångar mellan denna form och den typiska
skola finnas i gränstrakterna. Likaledes böra ju unga hökar
af detta slag under flyttningarne kunna komma att iakttagas
i trakter, som ligga söder och äfven väster och sydväst om
rasens egentliga hemområde. En dylik vandrare var utan tvif-
vel den först omtalade brokiga dufhöken från 1909, och just
i dagarne har dir. C. G. Strokirk (okt. 1922) från Härnösand
till Riksmuseet insändt en ung dufhökhane af denna ras. Dess
vinglängd var liksom Lapplandsexemplaret 320 mm. Men ännu
ett exemplar af denna brokvingade dufhök finnes i Riksmuseet.
Den sköts den 29 okt. 1833 vid Ulriksdal af dåvarande ryska
ministern v. Suchtelen. Den är ännu i allra bästa skick och
visar den karakteristiska brokigheten och blekheten.
I Finland bör man naturligtvis i ännu högre grad än här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
