Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUVHÖKRASERNA I DEN PALAEARKTISKA REGIONEN 2 2()
hos oss kunna ha anledning att träffa på denna hökras under
dess flyttningar. På grund häraf har jag tagit mig friheten
tillskrifva det zoologiska museet i Hälsingfors och har magister
Välikangas erhållit det svaret, att museet har bland omkring
ett 50-tal dufhökar åtminstone 5—6, som fullständigt öfver-
ensstämma med en för jämförelse öfversänd bild af den brok-
vingade höken, dock tillägger han »med beaktande däraf, att
det hvita mest stöter i ljust gulrödt eller roströdt». De flesta
af dessa äro insamlade under vintern från slutet av okt. till
mars i olika delar av landet från Kuusamo i norr till Kyrkslätt
i Nyland i söder, men äfven en midt i sommaren i juli vid Vanaja
i Tavastland. Detta enda sommarexemplar är rätt starkt rost-
rödt. För öfrigt synas öfvergångsformerna vara talrika. Sa-
ken är sålunda för Finland ännu ej till fullo utredd.
Mellanformer kan man äfven få se här hos oss och det
ligger i sakens natur, att dylika geografiska raser ej äro skarpt
afgränsade. Emellertid är det af intresse att finna, att bland
Riksmuseets unga duthökar endast tre ha någon antydning till
de ljusa fläckarne på handpennornas ytterfan och af dessa äro
två från Jämtland och en från Pajala. Två af dem äro dödade
i sept. och åtminstone dessa kunna möjligen ha kommit längre
norrifrån, och det är ej heller alldeles uteslutet, att det äfven
kan gälla om den tredje, som erhölls i Jormliden den 17 aug.
och som var mycket uthungrad och mager, då den erhölls.
Det kan måhända synas egendomligt, om en dylik tydlig
afvikelse från den vanliga dufhökstypen skulle ha undgått att
upptäckas af alla ornithologer af äldre generationer. Emeller-
tid har den ej varit alldeles okänd, tvärtom det är ganska
möjligt, att det är denna hökras, som redan Gmelin afser, då
han i sin 13:de upplaga af Linné’s Systema Naturæ, 1788,
talar om en hök, som han uppför såsom en särskild ras af
»Falco galltnarius», hvilket sistnämnda namn är en bortfal-
lande synonym till Linné’s Falco gentilts, d. v. s. vår dufhök.
Ifrågavarande ras beskrifver Gmelin med orden »minor, alis
magis variegatis». Just detta senare, att han talar om, att
vingarne äro mera brokiga, stämmer ju med den nordtyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
